Oxsvans

ser inte så jättegott ut...

...när man gör soppa på den

Vad kan då vara värre än detta? Jo, duke nukem forever. Anledningen till att det är värre är inte att det är ett sämre spel än ”plutonen” (det vore svårt) utan att det kunde vara jävligt bra men blev jävligt dåligt, kort sagt.

Duke Nukem 3D var ett fantastiskt spel för sin tid, och går fortfarande att spela om man har kvar sin installationsskiva och laddar ner eduke32. Det som är ovant är kontrollerna, har man spelat modernare spel är man troligtvis van vid WASD, det är inte riktigt Duke Nukem 3D:s standard.

Eftersom Duke Nukem 3D var rätt fräckt, så ville naturligtvis alla ha en ännu bättre uppföljare, även om vi hade hoppats att få den på 1900-talet… Givet PR:en i att vara världens segaste utveckling av ett dataspel så var det väl rätt klockrent att någon förr eller senare skulle smäcka ihop en halvdålig version för att casha in, och så blev det.

Låt oss titta på vad skillnaderna mellan Duke Nukem 3D och Duke Nukem Forever är.

Duke Nukem Forever har OÄNDLIGT LÅNGA CUTSCENES där det inte går att göra något annat än att stå still, rulla tummarna och vänta på att Herr Blabb skall blabba färdigt. Jag hatar cutscenes som inte kan tryckas bort, det är en av anledningarna till att jag slutade spela Assassin’s Creed och troligtvis inte kommer att orka spela Assassin’s Creed II, trots att jag har en fick-med-grafikkortet-kopia nånstans.

Duke Nukem 3D har bara splatter och skjuta, om man inte räknar laddbilden. Antagligen för att filmer var helt ohanterliga 1996, vilket vi är väldigt tacksamma för.

Duke Nukem Forever: tjat tjat tjat - Duke Nukem 3D: Action

Duke Nukem Forever har lesbiska incestuösa tvillingar (nästa postning blir en utläggning om exakt hur mycket sökmotorträffar den meningen kommer att generera…), där Duke Nukem 3D har pixeliserad 80-talsgrafik. Min gissning är att man vill åt samma PR som Rockstar fick för GTA:SA plus att folk förväntar sig det. En klockren ”sälj grej med tjej” alltså.

Om man bortser från sakfrågan ”skall man ha lesbiska incestuösa tvillingar i dataspel”, vilket i sig troligtvis kan föda ett antal debattprogram på SVT, så är det är ytterligare en cutscene och därmed störande eftersom det inte tillför spelet någonting över huvud taget.

Den som tycker annorlunda kan mata in ”lesbiska incestuösa tvillingar” i googles bildsök, gärna på jobbet, och ge fan i att störa mitt spelande. (Om det är så att du hamnade här eftersom du sökte efter ”lesbiska incestuösa tvillingar” så behöver du jobba på dina sökskills…)

Duke Nukem 3D består som sagt av full fart framåt splatter och skjuta.

Duke Nukem Forever inleds (ok, det händer lite grejor innan) med en rent oändligt lång sekvens där man är krympt och kör runt i en yttepyttig leksaksbil, som inte har kanoner.  Den optimistiske tänker kanske att det är coolt ändå, som i Half-life 2, men det är helt fel.

Här händer ingenting.

Det mest minnesvärda är en scen där man skall öppna en dörr och behöver klättra upp till en knapp. Dock, om det hade varit det vi ville ha istället för skjuta, så hade Spiderwick Chronicles varit det perfekta spelet, för där springer man runt med en lilleputt på rör och grejor. Observera att det är en movie tie-in och även det bättre än Duke Nukem Forever…

Duke Nukem Forever: Leksaksbilrally - Duke Nukem 3D: Skjuta rymdgrisar

Vi kommer tillbaks till de lesbiska incestuösa tvillingarna. I Duke Nukem 3D har man en supercool spegel på en toalett i level 1, där man kan se rymdmonstret som lurar. Det ger en extra spelupplevelse. I Duke Nukem Forever har man satsat på fotorealistisk mjukporr, eller som man oxå skulle kunna säga, en stor fet FAIL.

Vad hade vi velat ha av Duke Nukem Forever då?

Jo, högt tempo, massor av rymdisar att skjuta på, lite halvkassa inte-egentligen-roliga kommentarer från Duke Nukem (och inte några tramsiga cut-scenes), och sedan ännu mer onda rymdisar att göra hål i.

Vilket man får av att köra sin gamla Duke Nukem 3D i eduke32… Verkar finnas här.  Caveat Emptor.

(Photo by wiseleo on flickr)

Häromdan fick jag för mig att jag behöver en C-parser till en sak jag håller på med.

Eftersom min specialitet när jag fortfarande jobbade med någon form av programmering var att snabbt skicka ihop parsrar och kodgeneratorer för domänspecifika språk, plus att jag har skrivit en VHDL-analysator en gång i tiden så tänkte jag att det vore nog rätt lätt.

9 år av testledning, teststrategier, projektledning och förbättringsarbeten senare…

TEORIN sitter allt kvar. Dock är den praktiska kunskapen inte riktigt vad den har varit en gång i tiden. Alltså växlade taktiken från ”en sån bygger jag skitlätt” till ”vad har vi för kod vi kan återanvända” och en febril jakt i backuplagret vidtog.

Där var den allt, den gamla VHDL-kompilatorn med tillhörande kodgeneratorer för att enkelt få ihop funktioner och typer (”tyyyper”) för att generera abstrakta syntaxträd.

HA! Vinst. Icke då… Det visar sig att det har rört sig en del verktygsmässigt de senaste 9 åren…

Så, vad är det då som har hänt?

•  gcc har fått några versioner förändringar i sig, versionen installerad på min solarismaskin är för närvarande 3.4.3, vilken även den är stenålders (2004).Vad jag minns så var det 2.7.2 som gällde på den tiden. Den släpptes någon gång 1995. Tittar man på releasehistoriken för gcc så bör det ha varit något nyare, men jag är hyfsat säker på att det var 2.7.2. Antagligen var nyare versioner Farliga

  Det som verkar ha hänt är att den har blivit betydligt grinigare än tidigare. Koden bygger helt enkelt inte utan att ha rejäla prototyper, så det blev en hel del kattenpejst för att få till dem.

  cproto? glöm det, den byggde inte heller, vi återkommer till varför lite senare…

• Källkoden låg i ett tar-arkiv. Det var ju bra. Dock låg hälften av källkoden incheckad i RCS-arkiv inuti tar-arkivet. Detta var mindre bra.
  För er som läser detta som inte har drabbats av RCS (hint: om du inte har tagit på en PDP-11 så är du för ung eller för onördig) så är det ungefär som Git fast utan all fräck funktionalitet, där fräck funktionalitet är definierat som branches och ja, egentligen allt utom checkin och checkout.

  Dock slog det alternativet, att ha filer numrerade med datum eller kopierade för hand till kataloger.

  Eftersom det inte anses helt professionellt att använda ett sådant system för utveckling numera så finns det såklart inga färdiga versioner byggda för Solaris. Alltså får man bygga en själv. Då råkar man ut för den rent bizarrt fascinerande händelsen att GNU RCS inte går att bygga med GNU CC. Dock går det med Suns, förlåt, Oracles, kompilator. Så koden gick att få ut utan större bekymmer trots allt.

• En viktig komponent i alla kompilatorer är parsern och lexikalanalysatorn, vad de nu heter på svenska på riktigt. Dessa genererar man ofta med hjälp av parsergeneratorverktyg, som yacc/bison och lex/flex.
  Det vore ju alldeles för enkelt om dessa inte hade ändrat sig heller.Specifikt, så har man ändrat hur YYLVAL är definierat, vilket gjorde att det smällde där.
  Det är för övrigt det som gör att cproto inte bygger heller. Man har dessutom gjort något så att den tok-klagar på att tokens är separerade med kommatecken, det gick utmärkt förr.

Till slut byggde eländet i alla fall, och det var ju bra. Så nu återstår nästa problem, dokumentation ansågs tydligen vara för mesar, så det finns inte ett enda skrivet ord om hur man använder grejorna…

Vad drar man för slutsatser av detta då? Jo, två väldigt enkla saker som vi ju alla redan vet:

• Ha alltid en tydlighet i vilka verktyg du använder, och spara källkoden (om möjligt) och/eller installationsfilerna till dessa, så du kan få upp samma toolchain när det är maintenancedags tio år senare.
• Slarva inte med produktdokumentationen, förr eller senare behövs den, även om alla kan grejorna baklänges och framlänges just nu.

Trots att det är fasta platser så ställer sig folk framför gaten och skakar av ängslan att inte komma med (?) och naturligtvis boardar de sedan i fel ordning så det tar tre gånger längre tid.

Eftersom det är fotoförbud på Landvetter (skyddsobjekt!) så får ni nöja er med en bild på min sko. Roligare blir det inte ändå.

(Fotomontaget är gjort av tre bilder: generic kitten, https://secure.flickr.com/photos/onenjenifer/5202830920/, samt https://secure.flickr.com/photos/mitopencourseware/4484353311, de två sista CC BY-NC-SA 2.0)

De plockade ner dem någon gång under förra senhösten, antagligen för att de kom på att det var obra att ha dem uppe när det snöar.

Man har alltså byggt  tio stycken  (!) ett antal (4-8, tror det är 6, men jag har faktiskt inte räknat) gigantiska pelare, kopplat ihop dem med wire, kopplat in el och grejor,  och sedan haft uppe dekorationen i ett par tre månader innan man fattade att det var farligt (gissar jag, har inte sett något officiellt), varefter man gav upp eller glömde bort dem.

Det är bra användning av resurser och skattepengar.

Förr, när det var annorlunda, så var mellanöl SKITFARLIGT. Bara man aktade sig för den så var allt lugnt!

Då var världen enkel, och såg ut ungefär så här:

Men sen blev det svårare. ICA och Konsum slutade sälja så kallad ”ICA-cider” till ungdomen eftersom den var jättefarlig. Sedan kom det energidrycker och allt blev konstigt. Det kan alltså inte längre vara alkoholen som är farlig utan någon annan mystisk effekt.

Hur skall vi då veta vad som gäller? Internetz såklart. Ett par snabba googlesökningar senare, och vi har svaret:

- ”energidryck farlig”  12700 träffar

- ”mellanöl farlig” 11800 träffar

- ”cider 2.25% farlig” 32500 träffar (superfarligt!)

Alltså ser den nya farlighetsgrafen ut så här:

Om man är hos mormor och morfar kan man cykla utan trafik. Bra skit.