Arkiv för februari, 2010

Streptococcus pyogenes

Posted in allmänt grinande on 2010-02-27 by Kristian

Streptococcus pyogenes och jag har fått en lite speciell relation i vinter, den har nämligen flyttat in på sonens dagis.

Sedan november:

sonen: Kåvepenin

jag: Kåvepenin

hustrun: Kåvepenin

sonen: Cefadroxil (samma infektionsomgång som föregående)

jag: Cefadroxil (samma infektionsomgång som föregående)

jag: Mer cefadroxil (japp, fortfarande…)

sonen: Kåvepenin

sonen: Kåvepenin (och varför de skrev ut det en gång till förstår jag inte, det var inte mer än 2 dar mellan den förra kuren och denna…)

Börjar klia i halsen, så det blir väl en omgång till för mig med…

Annonser

Överplogning

Posted in trafik on 2010-02-18 by Kristian

Senaste veckorna har det blivit väldigt vanligt med överplogning, dvs att plogen puttar ut snön en bra bit i diket, vilket gör att det är en mjuk kant som lömskt ser ut som väg.

Extra intressant blir det när snökäpparna följer med snövallen, som på bilden. Ursprungspositionen är den lilla röda ploppen längst ned i bilden, det är 1-2 meter mellan den och pinnen.

web 3.0

Posted in allmänt grinande on 2010-02-18 by Kristian

Jag har identifierat vad ”web 3.0” är.

Det är i sammanfattning en återgång till form över kånntent.

Clas Ohlson har ett utmärkt exempel i sin online-katalog.

Försök att på ett enkelt sätt (enklare än att ladda ner en pdf av deras katalog, alltså) hitta nätverkskabel på rulle.

snowracer

Posted in saker som inte var farliga förr, vinter on 2010-02-16 by Kristian

Jag har på outgrundligt sätt lyckats spara min snowracer i cirka trettio år. De senaste 18-20 åren har den legat i källare, på vindar, i garage, brygghus, och senaste tiden, hängt på en krok på utsidan av garaget.

Det var ju inte direkt så att man var rädd om den när man var liten heller, vi hoppade på höga hopp byggda av plywoodskivor och snö, och åkte slalom mellan träden i skogsbackar. Jag vet att jag drog rakt in i ett träd minst två gånger.

Sonen har inte heller lyckats göra sönder den trots att han har använt den mer än två gånger.

Är det med andra ord läge att utöka listan på saker som överlever kärnvapenkrig till ”wico-joystickar, kackerlackor och snowracers” ?

trafikdödade rådjur.

Posted in allmänt grinande, samhällsinformation, trafik, vinter on 2010-02-14 by Kristian

Hunden hade varit rätt intensiv vid en speciell plats utmed vägen i några dagar, men vi hade inte sett något. Sedan kom helgen och långa promenader i dagsljus, och då fick vi syn på det, ett dött rådjur som låg nedanför snövallen.

Eftersom det är rätt irriterande när hunden tokkastar sig över vägen varje gång man är ute så gick jag tillbaks senare för att flytta på rådjuret. Det såg ut så här:

Om man skall våga sig på en gissning om vad som har hänt, så tror jag att någon har kört på det och sedan har det antingen trillat nerför kanten själv (det var inga tydliga spår av fötter eller klövar) eller så har någon tagit tag i det och kastat ner det.

Eftersom frambenen är ihop så tror jag mer på att någon har kastat ner det.

Djuret har varit medvetslöst och inte dött efter kollisionen och sedan har det vaknat till, förlamad i framkroppen men inte bakkroppen. Som man ser på bilden har det nämligen lagt sig ganska kontrollerat med bakbenen under sig, framkroppen däremot spretar ju och huvudet ligger mot en gren.

Hur länge rådjuret har legat där innan det har dött kan man ju bara spekulera i, antingen dog det av inre blödningar eller ganska snart av förlamningen, det kan ju ha varit någon sorts reflex att det la sig som det la sig.

Eller så har det legat där i kylan och frusit ihjäl långsamt.

Välj själva.

I ärlighetens namns så är det ju inte alls säkert att den som kolliderade med det här rådjuret märkte det, det kan ha gått rakt ut i sidan på en lastbil, och det märks garanterat inte, men det gjorde inte att det var roligare att se det.

Kör man på ett djur skall man se till att det tas om hand. Ring 112 och anmäl att du har råkat ut för en viltolycka.

Märk kollisionsplatsen, annars kan inte eftersöksjägaren hitta spåret.

Följ inte efter djuret själv. Dels går ett skadat djur i sårlega och är enklare att hitta efter någon timme, dels kan du förstöra spåret. Sedan är ju vissa djur, till exempel vildsvin, ganska elaka…

Polisen har mer information.

%d bloggare gillar detta: