Fina fisken…

Efter 12 år i Stockholmsområdet lyckades vi till slut ta oss till Åland.

Bussresa ut till Kapellskär ingick i priset, så varför inte, det kunde ju vara ett intressant socialt experiment, plus att vägarna från Kapellskär är fullständigt livsfarliga när färjan har kommit in.

Dock var avgångarna från Byhåla fulla, men det fanns från ”Campus Roslagen” också, eller som vi som har ordet campus på vår lista kallar det, ”regementet”. Fyra mil kortare bilfärd och framför allt inte köra på Kapellskärsvägen.

Tyvärr var det inte så lätt, vi hittade ingen hållplats vid infarten, och Vikinglines karta över busshållplatser ser ut så här:

Bara att fortsätta ut till Kapellskär alltså, regementet är stort och springa runt och leta är ju ingen höjdare.

Det visade sig sedan att ”Campus Roslagen” är en SL-hållplats ute vid den nya rondellen vid Stockholmsvägen som öppnades nån gång under året eller så.

Vikinglines brunchbuffé var faktiskt helt okej, vi var något oväntat mätta tills båten gick hem igen på kvällen… Det hade inte gjort något om de hade haft lite mindre frukostgrejor och lite mer varm mat, men vi fick nog vad vi betalade för, var roade ett tag, och slapp äta när vi kom fram. Inga tecken på matförgiftning eller kräksjuka ännu heller :-)

Vädret på morgonen var rätt bra, och det fanns i princip fungerande trådlöst internet på färjan.

Mariehamn är helt klart en håla, men periodvis ganska fin att titta på. Det såg lite halvsunket ut på väg in till centrum, vi tror det var på grund av blöst.

Planen var att titta på Ålands museum efter att ha hittat drickbart kaffe, märkligt nog verkade varenda fik i Mariehamn ha satsat på helautomatiska maskiner med helautomatisk mjölkskumning, så det blev inget kaffe.

Sonen krävde ostburgare, han hade inte gått loss lika hårt på buffén som sina föräldrar, och vi hamnade på Hesburger.  Dock smakade det inte exakt likadant som Max, så det blev en burgare till mig istället efter ett par tuggor. Sammanfattningen är nog att de gillar sin gurkmayo…

Vi lyckades även vara kulturella  (obs, spelar musik automatiskt!) och passerade polishuset i Mariehamn som ju faktiskt var tillräckligt högt.

Museumet var rätt litet. Inte lika beige som forntidsmuseet i Hoting, som om jag minns rätt var 1-2 rum med replikor av saker som stockholmarna hade stulit på 1800-talet, men de hade helt klart mer text på sin websida om basutställningen än det fanns innehåll i basutställningen. Föremålen var dock i original, alltid något, och de hade lite vikingatida smycken utställda, till exempel spännbucklor.

 

En kort bit från museet ligger ”lilla holmen”, där det finns fågelhus, påfåglar, och kaniner. Det var nog den verkliga höjdpunkten, det var kaninmatning när vi kom dit, och det var spännande.

Teori: Man fick inte folk att sluta mata måsarna med argument som väsnas, skitar ner, osv, så då passade man på när alla hade panik…

 

 

 

Sedan gick vi tillbaks till terminalen via centrum (och försökte åter igen hitta kaffe), det började regna och alla var ganska trötta. På vägen tillbaks hittade vi en mataffär där det visade sig att de sålde det farliga mellanölet! Inte konstigt att de har rykten om sig att slåss med knivar i Finland om de får köpa mellanöl bara sådär!

Vid hamnen ligger Sjöfartsmuseumet och fartyget Pommern, som vi nog hade valt istället för Ålands museum, om vi bara hade vetat om att det fanns. Segelfartyg är ju alltid intressanta,så vi får nog göra en resa till framåt våren.

Vid sjöfartsmuseet hittar man även minnesmärket över avlidna sjöfarare.

Vi hade bokat buffén på väg hem också, dels för att få den sanna folkliga upplevelsen av att åka med Vikingline, dels för att slippa laga mat när vi kom hem. Dock var vi fortfarande ganska mätta sedan frukosten, så det kunde varit roligare att äta. Såhär 16 timmar senare börjar vi bli hungriga igen. Knappt.

Maten var bra, blandat varmt och kallt, helt klart ett av de bättre utbuden jag har sett på bufféer, och de lyckades hålla det fint tack vare stor bemanning.

Lite mer ätande folk än på morgonen dock, men ändå smidigt, borden är bokade i förväg så man slipper slåss om platserna. Enda egentligt negativa var att det blev ganska brötigt efter ett tag, det ingår öl och vin (tappkranar…) i maten, sen skulle folk såklart ha snaps också, och på den vägen var det.

 
Mörkret föll snabbt över Östersjön och även över Roslagen i allmänhet, kombinerat med ett halvkraftigt regn, så det var faktiskt ganska skönt att sätta sig i bilen istället för att åka transferbuss med de PR-föreningsfulla 55+:arna. Trafiken var vansinnig såklart, men värst var nog norrtäljepolisen som stoppat någon i motsatt riktning och sedan stod med helljuset på och bländade alla som kom från Rådmansö. Tack för den.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: