Archive for the geocaching Category

Oljeön – eller – Lång blöt dags färd mot natt

Posted in allmänt grinande, bilder, geocaching, platser och resor, regn on 2009-07-12 by Kristian

För ungefär ett år sedan snubblade vi över en geocache som låg i närheten av ”oljeön”, världens äldsta bevarade raffinaderi. Så dit bestämde vi snabbt att vi skulle åka.

Oljeön ligger i närheten av Ängelsberg, och på Ängelsbergs turistsidor kunde man läsa att det går att åka till Oljeön med färja och att det finns visningar (”Ta båten Petrolia från Ängelsberg!”).

Redan här inser ju den inte helt sinnesslöe läsaren att något inte riktigt gick som det skulle, vi kom fram till Ängelsberg ungefär kvart över elva, och såg färjan ta en folksamling över sundet för att sedan inte visa sig mer.

Den guidade visningen började klockan elva, stod det. Det visste vi visserligen. Det vi inte visste var att visningen börjar på fastlandet, inte ute på ön, vilket innebar att man inte kunde göra som vi hade tänkt, nämligen skrota runt lite allmänt och låta bli att bli kringvisade.

Summer

Summer, originally uploaded by K.Wiklund.

Här insåg vi att det var kört, enda sättet att se spektaklet var via en guidad visning, och nästa visning var inte förrän en timme och fyrtiofem minuter senare. I regn av bibliska proportioner, ett hällregn till den grad att det rann vatten ur dagvattenbrunnarna eftersom avloppssystemet svämmades över.

Inne i stationen fanns diverse modeller, så vi tittade på dem och åt upp våra donuts som var kvar från frukosten.

Engelsberg

Engelsberg, originally uploaded by K.Wiklund.

Det stod några skumma manicker utanför huset också, som sonen gillade. Typ pumpar och grejor, och en växelomkopplingsmanick som det satt nycklar i. Det är uppenbarligen ingen kvalitet på den lokala ungdomen, de hade aldrig varit kvar förr.

Så där stod vi, blöta och jävliga. Det blev en vända med bilen förbi Ängelsbergs bruk också, men roligare än så var det inte, om man inte räknar pendeltåget som drog förbi, det gillade sonen. Jag misslyckades totalt med att få en bild på det eftersom telefonen powersavade, men så här såg i alla fall korsningen ut…

tåg

Så, vad gör man då?

Jo, Sala silvergruva, såklart!

Tillbaks till Sala och in mot silvergruvan. Givetvis missade vi alla sansade visningstider även här, men det fanns gott om saker att titta på även ovan jord.

vansinnestrappa

Vi fegade ur att gå nedför trappan, och stack ut i skogen och letade efter en geocache istället. Gruvmuséet var även det öppet, så där gjorde vi väl av med någon timme till. Sedan åt vi lunch, något sena, och åkte hem.

rusthus

<a href=”http://www.flickr.com/photos/kwiklund/3712206619/&#8221; title=”Engelsberg by K.Wiklund, on Flickr”><img src=”http://farm3.static.flickr.com/2488/3712206619_8c87c5f99f.jpg&#8221; width=”500″ height=”213″ alt=”Engelsberg” /></a>

Hinsholmen

Posted in autostitch, göteborg, geocaching, hinsholmen on 2008-08-03 by Kristian

Sonen och hans farmor skulle ut och bada i Fiskebäck. Jag är inte särskilt intresserad av badning, men jag följde med och tog en promenad istället.

Man kan enkelt promenera över berget mot Hinsholmen och Saltholmen, där det råkar finnas flera stycken plastlådor. Sagt och gjort, lådorna lurade upp mig på berget, fantastisk utsikt, men lite halvotäckt och halt. Panoramabilden ovan är över Hinsholmens småbåtshamn.

Berget var en utmaning. Sprickor, tät skog, ett träsk på mitten, och naturligtvis var vägen jag hade tänkt ta mig till omringad av luxuösa villor.

Luftfuktigheten, värmen och den täta skogen gav klara vietnamfilmsvibbar.

Trots detta tog jag mig till slut tillbaks levande till ”civilisationen”, om man nu skall kalla den för det. Första tecknet var en konstig grå vägg som först såg ut som en ovanligt tråkig himmel och gav en väldigt märklig känsla av desorientering. Det visade sig vara baksidan av ett varv.

Där var det inte alls lika trevligt som på berget.


Troligtvis har det inte städats sedan 1986, då den krashade bilen som finns på en av bilderna ställdes av. Massor av äcklig frigolit, stålmojänger, ruttnande tross som luktar döda fiskar, musselskal…

Det hade uppstått någon sorts party utmed vägen hem också, det såg rätt roligt ut, men småbarnsföräldrarna verkade tveksamma, så polisen har antagligen redan städat bort dem. Nån hade kört upp ett stort cirkustält, en massa skumma dekorationer, elverk och en stereo utmed den rätt branta gångvägen och riggat upp allt i en glänta.

Posted by Picasa

Fågelskåderi

Posted in göteborg, geocaching on 2008-08-03 by Kristian


På ett berg strax väster om Masthugget i Göteborg ligger en geocache. Vilket förklarar varför jag var där klockan 8 på morgonen en regning dag, halvt klättrandes, halvt gåendes.

När jag kom närmare toppen och cachen började det dyka små konstiga ruckel, i varierande grad av förfall.

En kåkstad, mitt i Göteborg? Är det här man gömmer uteliggarna under turistsäsongen?

Från det gröna huset hördes konstiga ljud. Ett nytt fabianfall?

Icke. Lite mer smygande och allt fick sin förklaring. Berget är fullt av duvslag!

Posted by Picasa

Igelbäcken – Skogen nära Kista

Posted in bilder, geocaching, kista, natur, promenader on 2008-07-28 by Kristian

En förbluffande kort sträcka söder om Kista centrum hittar man Igelbäckens naturreservat, med flera intressanta sevärdheter och framför allt massor av trevlig natur inom ett stenkast från kontorslandskapet. För den som är lagd åt det hållet finns det även ett antal geocacher. Med närheten till Kista är det lätt att parkera eller ta sig hit kollektivt.

På väg till reservatet passerar man Ericssons ”Tower Tube”, inte en skorsten som man kanske först tror, utan ett nytt sätt att bygga radiobasstationer för mobiltelefoni. Tower Tube kombinerar antenn, hus, skalskydd och kyla på ett listigt sätt. Dessutom är den billigare att bygga än vanliga antenner.

”Bakom” Tower Tube i bilden, på andra sidan Kymlingelänken, ligger brukshundsklubbens träningsyta, bara något tjugotal meter från motorvägen. Jag tycker det är lika otrevligt att se den varje gång, hundar skall inte vara så nära bilar utan staket emellan.

Nästan framme vid Igelbäcken ligger den övergivna Kymlige tunnelbanestation, som byggdes halvklar men inte färdigställdes då planerna för området ändrades. Tur är väl det, hade det gått som tänkt så hade det legat kontor och betonglägenheter här istället för skog.

På bilden ser man vad jag tror är den tänkta nedgången, det verkar ligga ett plåtlock under gräset mellan stenramen. Antennen står det Telia på, antagligen en radiolänk till mobiltelefonin i tunneln.

Jag filmade ett tåg som åkte förbi, mest för att se hur kvaliteten på filmen blev med digitalkameran, helt acceptabelt resultat tycker jag. (Youtube)

Området är ett populärt motionsområde, trots den för Sverige höga temperaturen (~ 30 grader) var det gott om medelålders motionärer i spåren.

Jag hade inte klarat mig utan vätskesystemet, trots att promenaden var i lugn takt och bara drygt en timme. Ingen av löparna verkade bära på någon form av vätska, hur de klarade sig förstår jag inte.

Kista science tower inkräktar på naturupplevelsen. Hade tornet inte funnits så hade illusionen av orörd natur varit nästan perfekt.

”Civilisationen” gör sig också påmind i form av tunnelbanebron som går från Kymlingestationen och vidare söderut mot Hallonbergen.

Mellan Hallonbergen och Kymlinge ligger motionsspåren i Ursvik, till exempel ”Ursvik extrem”, som är brutalt kuperad. Det ligger ett antal geocacher utmed spåret, och det var en utmaning att gå vissa sträckor, jag vill inte ens tänka på hur det måste vara att springa det.

Posted by Picasa

Geocachingturné i Västergötland

Posted in bilder, geocaching on 2008-07-21 by Kristian
Av diverse anledningar blev det en del bilåkande genom Västergötland under helgen, och som en åtminstone halvnaturlig följd loggades lite geocacher.

Jag hade bestämt mig för att inte logga något utmed E20, eftersom det är trevligare att göra det tillsammans med sonen nästa gång vi åker till Göteborg, så första stoppet var i Askersund, vid hembygdsgården. Där hade man ankor, och om man skall tro loggarna så går det även att äta goda luncher, det provade jag dock inte.

Karlsborg var övernattningsmålet, så där blev det mest gjort. Jag kom fram vid trettontiden och höll på att få spel eftersom det satt stora affischer uppe om dansband och allsång precis utanför hotellet. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig, planen var ju att få sova ordentligt, nu när sonen var hos mormor…

Hotellrummet var i alla fall helt okej, duschen var varm, och när jag väl hade gömt metallbiten som folk envisades med att ställa upp branddörren med (!) för att ventilera korridoren, så hördes inte dansbandet in. Däremot var det en hel del glada människor som rännde i korridoren och bankade på sina kompisars dörrar mitt i natten, så sömnen blev det lite si och så med ändå.

Vem kan motstå en sådan här skylt? Inte jag i alla fall, så givetvis klättrade jag upp på muren.

Om jag minns rätt är detta ”insidan” av officersmässen. Idyllen bedrar, precis bakom ryggen på mig huserade ett gigantiskt tivoli med hoppborg samt en marknad av olympiska proportioner. Karlsborg skall uppenbarligen (vilket man hade kunnat räkna ut med ena handens lillfingernagel) avnjutas när det inte är semestertider.

Fallskärmsjägarskolans läger ligger precis vid Vätterns strand, utanför fästningsmurarna, och är värd ett besök. Förutom en mycket välskött park finns det ett par monument över 25- och 50-årsjubileerna, samt en lätt humoristisk ”grav” för Sprängar-Jim som kunde sin materiel till 99%.

Fortsätter man ut på Vanäs udde passerar man denna underliga manick, som verkar vara någon sorts vinsch.

Ute på udden ligger också det gamla garnisonssjukhuset, helt öde. Byggnadernas yttre är förvånansvärt välbehållet, trots att det inte används till någonting och insidan verkar vara lite si och så.

Just den här dagen verkade det vara omåttligt populärt att köra förbi sjukhuset, trots dess något avlägsna läge. Under tiden som jag gick förbi kom det fyra bilar varav en tysk.

En gång i tiden fanns det tåg till Karlsborg, det var ju här vi skulle kraftsamla oss mot Stormakt Röd. Järnvägen dog dock tågdöden, och idag är det någon sorts servering i stationen, det satt ett glatt gäng medelålders herrar och ölade där. Rälsen är stundom överväxt, stundom överasfalterad, och kontaktledningarna har förhoppningsvis gått ett bättre öde till mötes än stolpskeletten som fortfarande står kvar.

På väg till en gammal bunker passerade jag kyrkogården. Här pratade jag ett tag med en äldre herre som var bekymrad för bygdens framtid i dessa försvarsnedläggningstider.

Självporträtt framför bunker.

Tittar man noga kan man se den lede fi smyga genom gräset vid flygflottiljen, det står en pappfigur en bit bort.

Flottiljen, F6, lades ner 1994, samma år som jag muckade från F7. Jag har svaga minnen av att det gjordes när jag fortfarande låg inne. Kvar finns en A32 ”Lansen” på en pinne, och minnesstenen över de som stupat i flygtjänst.

Enligt Wikipedia hade F6 precis byggt ett nytt flygledartorn, och därmed bevisades åter igen att det farligaste ett regemente kan göra är att bygga nytt, i Norrtälje hade man byggt nya miljöklassade skjutbanor och en ny matsal precis innan nedläggningen.

Större delen av dagen i Karlsborg gick i regnets tecken, men det lättade upp framåt kvällningen. Det hade dock varit lite trevligare om inte ekot av allsång och dansband hade spridit sig över vattnet.

Hotellrestauranten gick ju inte att vara på, på grund av dansbandet, och stället jag hade planerat att äta på var abonnerat, så det blev en stabil icamiddag, GI-sallad med fullkornspasta som var precis lika äckligt som jag mindes, men det fanns inget annat, kompletterat med en brieost, ett par kycklinglår och en Old Speckled Hen.

På väg hem stannade vi och avnjöt en gourmetlunch bestående av tunnbrödsrulle med miniköttbullar (”mexikanska”) och västkustsallad.

Nästa dag var det tillbaks till Karlsborg igen, och sedan bar det vidare mot Floby. På jakt efter en cache hamnade jag lite snett, och fångade en milsten på bild.

Även söndagen var regnig så det räckte och blev över. Vid Lyrestad stannade jag och tittade på Göta Kanal, det var inte så mycket att se, men nu är det gjort. Jag rekommenderar dock att man inte gör det på väg norröver, det var extremt otrevligt att ta sig ut på E20 igen med en vänstersväng i semestertrafiken.

Sista anhalten innan hemkomst var Borasjöns rastplats strax söder om Örebro, som vi har spanat på i åratal utan att stanna. Det visade sig att det ligger en klosterruin precis brevid rastplatsen, antingen går man genom skogen dit, eller så fortsätter man ett par hundra meter och svänger in till klostret direkt.

%d bloggare gillar detta: