Archive for the platser och resor Category

Min kulinariska resa genom San Francisco

Posted in mat, platser och resor on 2013-07-29 by Kristian

Man kan äta ganska mycket bra mat i San Francisco sägs det.  Man kan också låta bli…

Eftersom jag verkar åka till USA vart 15:e år så valde jag att leta efter det amerikanska av det amerikanska, white-trash-alternativet, det vi ser på filmer.

Pretzels

Jag åt två varianter av kringlor, med ostfyllning samt utan. Den utan var helt klart bättre.

När man gör pretzels doppar man dem i lut. Det är alltså en sorts lutfisk, och därmed helt acceptabelt att äta till middag.

DSC_2698[1]

Corn Dog

En corn dog är en korv, doppad i smet, som sedan har friterats. Serveras onna stick

DSC_2843[1] DSC_2842[1]

4×4, Animal Style

En 4×4 är helt enkelt en vanlig ostburgare, fast fyra, samtidigt, och 16 gånger bättre.

DSC_2709[1]

Taco Bell

Taco Bell låg mitt emot hotellet, där kunde man köpa rätt så billiga tacos till middag. Om man glömmer att ta med sig av de små salsapaketen så smakar de absolut ingenting.

Denny’s

På Denny’s åt jag en Lumberjack slam med grits samt en chokladshake till frukost. Man var inte så hungrig resten av dagen. Alls, faktiskt.

Pancho Villa Taqueria

Ett annat ställe man inte var så hungrig efter att ha frukosterat på var Pancho Villa. Där åt jag en burrito som var aningen större än pansarkryssaren Potemkin. Oklart vem de tänker på när de gör dem, men man fick ju offra sig. Där fanns det en schysst salsabar, den gröna var bäst.

Andale Mexican (SF Airport)

San Francisco international kan vara världens tråkigaste flygplats, men de har en helt okej mexikansk restaurant visade det sig. Lät bli el Presidente och åt nachos.

Men!? Jo, faktiskt:

Blue Bottle Coffee

Eftersom kaffet på konferensen bokstavligt talat smakade bränd bäver så fick man gå till Blue bottle  som ligger i the ferry building och troligtvis är så inne att man eleveras till hipsterhimlen nästan bara genom att tänka på deras kaffe.

The Park Tavern

Park Tavern åt vi bland annat friterad brysselkål och deltasparris (den var inte arg och illaluktande). Man serverar som av en slump även  cocktails.

Locanda

Locanda har schysst pasta. Dessutom har de cocktails. Hyfsat lätt att hitta till, man tar BART till 16st Mission,  klättrar över crackheadsen, sen är man där. På vägen hittar man Pancho Villa.

Paphos, Cypern

Posted in platser och resor with tags , , , , , on 2013-06-16 by Kristian

Har varit på konferens på Cypern och presenterat ett papper. Bortsett från att det tog närmare 2 dagar att ta sig dit (!) så var det rätt okej. Tydligen åker folk inte till Cypern annat än på lördagar, så det fanns inget direktflyg eller något som passade någon verkar det som, även de tyska kollegorna fick flyga via Wien och komma fram konstiga tider.

Hotellet vi bodde på var väl ett ganska typiskt turistställe, gissar jag. Det mest underhållande var nog att de hade en stor lapp liggandes på skrivbordet i rummet där de varnade för hälsoriskerna med att äta annat än av hotellet serverad mat.

1008397_504099249645201_1143464900_o[1]

Största bottennappet med konferensen var underhållningen på konferensmiddagen, prova att lyssna på det här klippet på repeat i två timmar med volymen uppdragen till max, att stoppa servetter i öronen hjälpte inte. Passande nog kom det in ost på bordet när de började, men vi fegade.

OBS! AKTA ÖRONEN OM DU ANVÄNDER HÖRLURAR! LJUDET ÄR VÄLDIGT HÖGT!

Cirka 10 minuter från hotellet fanns det en ”förhistorisk by”, den var inte så mycket att se på. Vägen dit var kantad av olivträd och solpaneler, det var lite roligt, men själva utgrävningen låg mer eller mindre mitt i ett gäng nybyggda hus och bestod av tre stenar och några i modern tid uppbyggda hyddor.

DSC_3315[1] DSC_3318[1] DSC_3323[1]DSC_3332[1] DSC_3336[1] DSC_3339[1]

Bättre var då ”the tombs of the kings”, ett ganska stort område med utgrävda gravar, som hade huggts ut ur klipporna i form av romerska villor. Billigt inträde, men rackarns varmt, och det finns inget vatten att handla.

DSC_3399[1] DSC_3406-PANO[1] DSC_3419[1] DSC_3429[1] DSC_3431[1] DSC_3441[1]

Paphos castle ligger nere vid hamnen i vad som passande nog kallas ”turistområdet” enligt skyltarna vid busstationen. Fullt av inkastare och gunkförsäljare.

DSC_3363[1]

Slottet i sig består av ett  par små rum och ett tak man kan klättra upp på, litet, men å andra sidan var det nästan gratis att gå in.

DSC_3345[1]DSC_3348[1] DSC_3351[1]

Lyckades även titta på några bizarra grottor som ligger på väg ut ur Paphos. Helt gratis, verkade användas som partyställe av ungdomen, men trots detta relativt rent och hyfsat spännande att se.

DSC_3371[1] DSC_3373[1] DSC_3382[1]

Innan flyget gick sista dan tog jag mig in till Paphos igen för att titta på ”Paphos Archaelogical Park”,  vilket precis som the tombs of the kings står på Unescos lista över världsarv. Där kunde man se villor i romersk stil med mosaiker, en amfiteater och en borg från 1200-talet.

DSC_3527[1] DSC_3529[1] DSC_3537[1] DSC_3563[1] DSC_3576[1] DSC_3592[1] DSC_3606[1] DSC_3542[1] DSC_3556[1]

 

Sista dagen lyckades jag också se ”St Solomon Catacombs”, ett hål i marken med en källa med heligt vatten. Vattnet var lite lurigt att se så nu är mina skor vampyrsäkra. Utanför står ett ganska äckligt träd fullt med tygbitar som orsakas av någon sorts religiös ritual och ett staket som folk låser fast hänglås i.

 

DSC_3366[1] DSC_3368[1]

Italienska panoramor

Posted in bilder, platser och resor on 2012-11-02 by Kristian

 

(Klicka för större bilder)

Pompeii, Amfiteater:

 

_DSC3159-_DSC3174-3_DSC3159-_DSC3174-fish2_DSC3145-_DSC3149_DSC3159-_DSC3174

Pompeii, interiörer:

_DSC3095-_DSC3096_DSC3203-_DSC3207

Pompeii, torgbadet:

 

_DSC3039-_DSC3043

Pompeii, “the house of the tragic poet”:

_DSC3061-_DSC3075

Pompeii, utsikt över staden i riktning mot det moderna Pompei:

_DSC3014-_DSC3016_DSC3118-_DSC3121

Pompeii, basilica:

_DSC2938-_DSC2943

Rom, Fontana del Fiocco, Villa Borghese:

IMGP0135-IMGP0143

Rom, Terme di Caracalla:

_DSC2620-_DSC2623

Vatikanen, Petersplatsen:

_DSC2753-_DSC2757

Rom, Castel Sant’Angelo:

_DSC2791-_DSC2795

Rom, Piazza del Popolo:

_DSC2815-_DSC2820

Rom, Fontana di Trevi:

_DSC2832-_DSC2836_DSC2838-_DSC2847

Rom, Hadrianus tempel:

_DSC2868-_DSC2873

Rom, Circus Maximus och Palantinen

_DSC2909-_DSC2918

Rom, Colosseum:

_DSC2549-_DSC2551

Fina fisken…

Posted in allmänt grinande, platser och resor on 2012-09-30 by Kristian

Efter 12 år i Stockholmsområdet lyckades vi till slut ta oss till Åland.

Bussresa ut till Kapellskär ingick i priset, så varför inte, det kunde ju vara ett intressant socialt experiment, plus att vägarna från Kapellskär är fullständigt livsfarliga när färjan har kommit in.

Dock var avgångarna från Byhåla fulla, men det fanns från ”Campus Roslagen” också, eller som vi som har ordet campus på vår lista kallar det, ”regementet”. Fyra mil kortare bilfärd och framför allt inte köra på Kapellskärsvägen.

Tyvärr var det inte så lätt, vi hittade ingen hållplats vid infarten, och Vikinglines karta över busshållplatser ser ut så här:

Bara att fortsätta ut till Kapellskär alltså, regementet är stort och springa runt och leta är ju ingen höjdare.

Det visade sig sedan att ”Campus Roslagen” är en SL-hållplats ute vid den nya rondellen vid Stockholmsvägen som öppnades nån gång under året eller så.

Vikinglines brunchbuffé var faktiskt helt okej, vi var något oväntat mätta tills båten gick hem igen på kvällen… Det hade inte gjort något om de hade haft lite mindre frukostgrejor och lite mer varm mat, men vi fick nog vad vi betalade för, var roade ett tag, och slapp äta när vi kom fram. Inga tecken på matförgiftning eller kräksjuka ännu heller :-)

Vädret på morgonen var rätt bra, och det fanns i princip fungerande trådlöst internet på färjan.

Mariehamn är helt klart en håla, men periodvis ganska fin att titta på. Det såg lite halvsunket ut på väg in till centrum, vi tror det var på grund av blöst.

Planen var att titta på Ålands museum efter att ha hittat drickbart kaffe, märkligt nog verkade varenda fik i Mariehamn ha satsat på helautomatiska maskiner med helautomatisk mjölkskumning, så det blev inget kaffe.

Sonen krävde ostburgare, han hade inte gått loss lika hårt på buffén som sina föräldrar, och vi hamnade på Hesburger.  Dock smakade det inte exakt likadant som Max, så det blev en burgare till mig istället efter ett par tuggor. Sammanfattningen är nog att de gillar sin gurkmayo…

Vi lyckades även vara kulturella  (obs, spelar musik automatiskt!) och passerade polishuset i Mariehamn som ju faktiskt var tillräckligt högt.

Museumet var rätt litet. Inte lika beige som forntidsmuseet i Hoting, som om jag minns rätt var 1-2 rum med replikor av saker som stockholmarna hade stulit på 1800-talet, men de hade helt klart mer text på sin websida om basutställningen än det fanns innehåll i basutställningen. Föremålen var dock i original, alltid något, och de hade lite vikingatida smycken utställda, till exempel spännbucklor.

 

En kort bit från museet ligger ”lilla holmen”, där det finns fågelhus, påfåglar, och kaniner. Det var nog den verkliga höjdpunkten, det var kaninmatning när vi kom dit, och det var spännande.

Teori: Man fick inte folk att sluta mata måsarna med argument som väsnas, skitar ner, osv, så då passade man på när alla hade panik…

 

 

 

Sedan gick vi tillbaks till terminalen via centrum (och försökte åter igen hitta kaffe), det började regna och alla var ganska trötta. På vägen tillbaks hittade vi en mataffär där det visade sig att de sålde det farliga mellanölet! Inte konstigt att de har rykten om sig att slåss med knivar i Finland om de får köpa mellanöl bara sådär!

Vid hamnen ligger Sjöfartsmuseumet och fartyget Pommern, som vi nog hade valt istället för Ålands museum, om vi bara hade vetat om att det fanns. Segelfartyg är ju alltid intressanta,så vi får nog göra en resa till framåt våren.

Vid sjöfartsmuseet hittar man även minnesmärket över avlidna sjöfarare.

Vi hade bokat buffén på väg hem också, dels för att få den sanna folkliga upplevelsen av att åka med Vikingline, dels för att slippa laga mat när vi kom hem. Dock var vi fortfarande ganska mätta sedan frukosten, så det kunde varit roligare att äta. Såhär 16 timmar senare börjar vi bli hungriga igen. Knappt.

Maten var bra, blandat varmt och kallt, helt klart ett av de bättre utbuden jag har sett på bufféer, och de lyckades hålla det fint tack vare stor bemanning.

Lite mer ätande folk än på morgonen dock, men ändå smidigt, borden är bokade i förväg så man slipper slåss om platserna. Enda egentligt negativa var att det blev ganska brötigt efter ett tag, det ingår öl och vin (tappkranar…) i maten, sen skulle folk såklart ha snaps också, och på den vägen var det.

 
Mörkret föll snabbt över Östersjön och även över Roslagen i allmänhet, kombinerat med ett halvkraftigt regn, så det var faktiskt ganska skönt att sätta sig i bilen istället för att åka transferbuss med de PR-föreningsfulla 55+:arna. Trafiken var vansinnig såklart, men värst var nog norrtäljepolisen som stoppat någon i motsatt riktning och sedan stod med helljuset på och bländade alla som kom från Rådmansö. Tack för den.

Abisko – dag 3

Posted in allmänt grinande, bilder, platser och resor on 2012-09-16 by Kristian

Dag tre i Abisko var vi fortfarande ganska sega efter bergsklättringen dag två, så vi slackade ett tag på morgonen, och tog sedan en långsam promenad till Abisko Östra för att handla lite färdkost till tågresan hem.

På väg dit passerade vi vad vi tror var en fransk gymnasieklass-ekvivalent, de hade väldigt mycket grejor, väldigt bråttom och var klädda i stadskläder inklusive gummiskor. Ganska många av dem såg ut som om de hade botats från friluftsliv för all framtid.

Abisko Östra byggdes om för fullt, man har förlängt malmtågen och behöver större stationer, så där fanns massor av kul grejor att titta på. En rälsad grävmaskin och vad man nog får beskriva som intressant räls, till exempel…

Abisko Östras stationshus öppnades 1913 och innehöll då en transformatorstation för att kunna elektrifiera malmbanan.

Ica Lapporten hade stora arga skyltar som förbjuder ryggsäckar i butiken, så vi handlade inte där. Istället gick vi över till Mackåmat och åt mjukglass, samt konstaterade att det nog är hit man skall gå om man skall äta färdiglagat i Abisko, det såg helt okej ut och man kunde välja vad man vill ha att äta…

Resten av dan fram tills tåget gick fördrevs med läsning och datande över en pilsner/cola på turiststationen. Vi passade också på att skaffa lite torrfoder från Blå Band som vi inte har provat innan, att äta på tåget, turiststationen har kokvattenkran, så det var bara att fylla på och ta med sig. Svamprisotton visade sig vara riktigt bra så den kommer vi nog att skaffa mer av, om den finns kvar när vi har ätit slut på vårt norska.

Tåget kom, med regnet, strax efter 17. När vi går ombord upptäcker vi att toaletterna i vår vagn är trasiga, vilket senare visade sig ge upphov till en intressant manöver.

Den här gången var vi lite mer förberedda på storleken på hytten och lyckades i stort sett stuva undan allt onödigt efter en massa klättrande, samtidigt som det nödvändiga gick att få tag i relativt lätt. Dessutom fick vi ett bord, så det gick både att äta och spela Minecraft utan större problem.

Konstigt nog så fanns det en extra, låst, vagn med på tåget, upptäckte vi när vi skulle längst bak i tåget och titta. Vi tyckte att det var lite kasst att de inte hade kopplat in den istället för vår som inte har toaletter.

Ungefär kvart i åtta (eller ”läggdags” som jag kallade det i min reklamation till SJ) knackade konduktören på dörren och ville flytta alla i vår vagn till den tidigare låsta vagnen eftersom det stinker avlopp i vår vagn. Enligt honom så kunde vi inte flyttat in där omedelbart eftersom de inte visste att det var jätte-jätte-fel på vår vagn, något som jag vill påstå är skitsnack av pansarkryssarproportioner, man tar inte med en extra vagn bara för att det är bra att ha.

Så vi fick ta vårt jox och flytta, tack för det.

Nästa gång, om det blir fler Abiskoresor, så tar vi inrikesflyget till Kiruna. Det kostar ungefär 1500:- extra och man spar över ett dygns resande (10 timmar jämört med 38 timmar)  samt slipper åka med serviceföretaget SJ.

Abisko – dag 2

Posted in autostitch, fotografi, natur, platser och resor, promenader, regn, sport, terjade bilder on 2012-09-15 by Kristian

Dag 2 i Abisko ägnade vi till största delen åt att ta oss uppför berget de har byggt bredvid turiststationen.

Man kan ta liften en bra bit upp vilket underlättar, har man med sig sitt STF-kort får man rabatt. Sedan är det bara att följa markeringarna och gå till toppen.

…fast riktigt så lätt var det förstås inte. Det var till exempel plaskblött, eftersom det hade varit tokregn tidigare i veckan, något som naturen verkade vilja fortsätta med.

Det blev plötslig fjällnatur uppe på berget, något som förstärktes av att vi tog liften upp och hamnade mitt i det.  Molnen hängde framför ögona och det var  allmänt kargt, blåsigt, och jobbigt att röra sig.

Ungefär halvvägs upp stannade vi och åt lunch innan vi fortsatte uppåt.

Sista biten upp mot toppen var rätt meckig, sista 200-300 metrarna eller så var i princip en stenhög med 45 graders vinkel att dra sig uppför, så det var rätt skönt när det var klart och man stod längst upp och kunde titta på regnet lite sådär extra nära.

Nedstigningen gick betydligt bättre – bortsett från att mitt knäinte gillade att gå nedför, men som vi sa när vi gjorde det, om det hade gått sönder mer så hade man säkert fått en helikoptertur och det kunde ju vara roligt det med :-)

Sveriges mest fotograferade motiv fångades på vägen ned i liften, och vi såg även två tappra ynglingar som gick nedför berget. Det verkade ta ungefär lika lång tid som att åka liften.

Middagen på turiststationen var lite sämre dag 2 än dag 1, ”grillbuffé”. Vi konstaterade dan efter att man antagligen skall gå bort till långtradarrestauranten i byn och äta, om det blir några fler resor hit upp.

Efter middagen tog vi en vända till hamnen och såg konstiga grejor, världens största barbiedocka?

Abisko – dag 1

Posted in platser och resor, terjade bilder with tags on 2012-08-12 by Kristian

För att få igång konceptet fjällvandringfor vi till Abisko för att titta på naturen.

Till Abisko kan man ta sig på tre (realistiska) sätt, med bil, med flyg, eller med tåg. 16 timmar körning kändes inte så attraktivt, flyget hade tagit oss till Kiruna och krävt meckel och planering av transfer, så det fick bli nattåget från Uppsala, något som vi dessutom inte hade provat tidigare.

Vi konstaterade snabbt att om man är färre än fyra personer så får man en riktigt liten kupé, som dessutom saknade bord, så det blev svårt att både data och äta.


Natten flöt dock på ganska okej, även om vi var stelare än plank när vi vaknade, och framåt morgonen hade vi passerat Boden. Jag gjorde en stilla reflektion att tidtabellen antagligen passade utmärkt på den tiden man skeppade värnpliktiga från Stockholm till Boden (””Boden – staden som Gud glömde, Djävulen inte ville ha men som armen köpte”, ”det finns en plats på jorden man solen aldrig ser, den platsen heter Boden, dit vill jag aldrig mer”, osv) , tåget kom upp lagom före uppställningstid.

Efter ytterligare rullande så passerades Gällivare, och rätt vad det var så såg man till sonens stora lycka fjällen, någon gång strax före Kiruna, om jag minns rätt.

Sen var det mest träsk-träsk innan vi kom fram till sjö-träsk i form av Torne träsk, där utsikten blev intressantare igen och större delen av tågets passagerare stod och hängde i gången för att titta på naturen.

När vi var framme och incheckade så tog vi oss ut en sväng utmed Abiskojåkka som forsade rejält. Vi fick senare reda på att det hade fallit 60 mm regn dan före och att en bro hade spolats bort. Med tanke på att årsnederbörden i Abisko är 304 mm så är det en ganska rejäl skvätt.

Vi  följde Kungsleden till ”meditationsplatsen” på Dag Hammarskjöldsleden, sedan gick vi tillbaks via en av naturstigarna som tyvärr var lite mindre knävänlig terräng så min knäskada från Halvclassic dök upp igen. Dock var naturstigen lagd i betydligt intressantare omgivningar så det får väl sägas vara värt det. Periodvis var det rejäla spänger, men det var även ganska steniga backar sista biten på väg ner mot Abisko.

Middagen på turiststationen var helt okej på tisdagen, rökt sik, och sonen fick en färdigrensad bit. Sen tog vi en lättare promenad efter maten och geocachade lite samt rekade liftens dalstation.

Restaurangbesök i juli 2012

Posted in allmänt grinande, mat och matlagning, platser och resor, samhällsinformation on 2012-07-12 by Kristian

Sinclair’s Steakhouse, Göteborg

Vi brukar normalt gå till Texas Longhorn när vi är i Göteborg, men nu var det dags att bryta trenden och testa något nytt, så det blev Sinclair’s Steakhouse. Jag åt en grillad hjortfilé, till det grönsaker, en weissbier, min kompis åt känguru, och som efterrätt tog vi Pecan Pie. Bra tillagat, kul med lite annorlunda kött i sortimentet.

Sinclair’s får fyra av fem vargar, vilket betyder att det är ett ställe vi kommer att gå till igen. Jag håller inte med GP om att det behövs mer salt, jag gillar inte salt mat och är snarare tacksam över att man har valt att inte lägga sig på övre kanten av salthalt. Det går faktiskt att salta mer själv om man vill, men det är rätt jobbigt att salta av för salt mat.

19 glas, Gamla stan, Stockholm

19 glas serverar en femrättersmeny, så man går dit, ger dem en klump pengar och äter. Skönt att slippa välja. Till denna rekommenderade den ytterst trevliga servitören två vinsorter som vi tog, ett vitt och ett rött.

Vi började med ostron, intressant för det hade vi inte provat innan. Sedan fortsatte det med rostade grönsaker, anka, ost, och som avrundning frukt med krämostsås. Bortsett från krämostsåsen, som smakade lite get, var allt utmärkt, och vinerna passade bra till maten.

Fem hungriga vargar av fem möjliga.

Gripen, Stallarholmen

En enligt min uppfattning ganska standardmässig sjökrog. Något höga priser, vilket väl får ursäktas av läget, de kan inte ha mycket business vintertid. Huvudrätterna var till största delen plankstek i olika former. Utöver priset så var största missen att köttet serverades väldigt well done. Har senaste 15 åren eller så vant mig vid att det snarare går åt andra hållet, och att de frågar hur man vill ha det. Prisnivån i kombination med hårdstekt kött drar ner betyget till två vargar, men läget lyfter tillbaks det till tre.

Prinsen, Stockholm

Jag beställde ”prinsens klassiska meny”, dvs toast skagen, biff rydberg och tryffel, mitt sällskap beställde fisk samt fiskgryta.

Det var ganska tydligt att det inte ansågs okej att ta en öl till min mat, något som annars borde vara rätt så klassisk till både toast skagen och fin-pytt.

Fiskätarna skulle ha vin, och lyckades inte få ett bra tips av servitören som istället började tjafsa, slutade med att de inte tog en hel flaska eftersom de inte fick smaka på vinet först, för servitören ansåg sig ha rätt. Han började dessutom tjafsa när vi hade ätit klart och frågade ”om det smakade bra” och ingen egentligen gav ett svar, vilket borde varit tecken nog på att det var kasst men inte tillräckligt för att orka bråka om det.

Min mat var överstekt och översaltad.

Att få hårdstekt kött på en landsortskrog kan nog anses vara förväntat, men inte på en finkrog inne i Stockholm

Sammanfattningen är otrevlig personal, dyrt, och mat som de skulle skämts för att servera på en vägkrog.

Totalbetyget blir fem döda rävar.

Original howling wolf photo CC BY-NC-SA 2.0 from http://www.flickr.com/photos/djbiesack/2262034100/

Original fox skin photo CC BY-SA 2.0 from  http://www.flickr.com/photos/smailtronic/1422566688/

Halvclassic

Posted in promenader, sport on 2012-06-11 by Kristian

Så bar det iväg mot Gävle för att gå Halvclassic, 58 km på två dar. Varför? För att det finns där.

Den observante läsaren noterade att vi tränade genom att gå tre mil för några veckor sedan. Det resulterade i en del nedbantning av utrustningen så vi kom ned i mer behagliga nivåer. Bland annat så fick extravattnet stryka på foten, eftersom det skulle finnas vatten vid varje checkpoint. Det gav dock upphov till ett par intressanta situationer vilket vi återkommer till…

Att åka till Gävle med Upptåget visade sig vara ganska smidigt, två kuponger för SL zon C och 135 kronor SMS-biljett, sedan kommer man hela vägen till Gävle station. Vi konstaterade att man passerar Furuvik, vilket gör att det går att ta sig dit betydligt  enklare än att köra bil, så det kanske blir ett besök i sommar trots allt.

Gävle var fullt av apraka studenter som åkte runt på flak. Kanske inte såhär illa, men inte långt ifrån. Trots detta lyckades vi brotta oss fram till Texas Longhorn och äta en steak sandwich med efterrätt. Man måste ju ladda ordentligt.

På morgonen tog vi oss till friluftsfrämjandet och blev bussade till Hedesunda kyrka, en bit söder om Gävle. Först körde busschauffören fel och släppte av alla vid vad vi tror är skolan. Kanske inte så konstigt eftersom den är väldigt kyrkliknande. Kunde ju blivit intressant om det inte hade upptäckts i tid.

google streetview från Hedesunda skola

Väl framme på rätt ställe så blev vi utrustade med startkort, frystorkat och karta, och knatade iväg, kvart över åtta, ivrigt ätandes på resten av vår frukost.

Efter att ha klättrat fram på en smal vall med sly och lera kom vi till en rätt schysst väg.

gps-logg över etapp 1

Första etappen var i stort sett enbart väg, mycket skönt för oss som är vana vid att marschera på asfalt, och vi kom till checkpunkt 1 utan större problem runt 11-tiden på förmiddagen dag ett. Där fyllde vi på vatten i vätskesystemen, varefter vi gick bort en bit, och kokade vatten till lunchen. Sen gjorde vi som vi brukar, slog i vatten i påsarna, förslöt dem igen, och gick vidare.

Etapp två däremot var inte riktigt lika vilsam. Här var ledmarkeringarna tidvis osynliga och leden gick rakt igenom ett träsk som vi fick tjompa fram igenom.

Dock hittade vi ett superfint stenblock mitt på ett kalhygge som vi luftade fötterna och åt vår lunch på. Efter kalhygget kom ytterligare en sträcka härlig väg följd av klättring genom sten och skog som slet ganska hårt på benen.

Mitt på etapp två tog mitt vatten slut. Det visade sig att vätskesystemen kan luras och se fulla ut när de inte är det, om man inte är extra noggrann. Inget större problem dock, eftersom hustruns vätskesystem hade fyllts ordentligt, de tar tre liter styck.

gps-logg över etapp 2

Checkpoint nummer två låg vid en fin sjö, härlig utsikt och bra ställe att sätta sig att lufta fötterna på ett tag. Hit kom vi cirka 15.40 dag ett. Vi fyllde även på vatten ordentligt den här gången och laddade inför vandringen till checkpoint fyra där vi tänkte övernatta. Det officiella nattlägret låg på hälften, och för att över huvud taget få hem sonen innan skolan på måndagen så var vi tvugna att gå så kort sträcka som möjligt på söndag, tågförbindelserna från Gävle och vidare hem är inte helt lysande på helgerna.

På väg till nattlägret, dvs checkpoint tre, gick vi genom några hagar och hade en helbizarr upplevelse med ett par hästar som existerade i ett skjul.Vet inte riktigt varför det kändes mystiskt, men det gjorde det.

gps-logg för etapp tre

Etapp tre gick på blandat väg och skog, sista biten mot checkpointen var väg vilket var väldigt skönt.

Efter att ha checkat in på trean lite före klockan 18, fyllt upp vattnet ordentligt, och checkat ut från nattlägret gick vi vidare mot checkpoint fyra. Kort efter checkpoint tre var det vacker sjöutsikt och vi hittade ett par gåsfjädrar på vägen…

Steampunk-jetpack?

Discots skräck…

Etapp fyra gick till största delen utmed flottningsrännan från Hyttön till Karskär. Rännan är i sig ett imponerande byggnadsverk, slutförd på ett år av sjuhundra man. Vissa sträckor ser den totalt förfallen ut, men den sägs användas för att ta in vatten till Korsnäs industri, så man får väl anta att den är i resonabelt gott skick. I vilket fall som helst ett stycke ytterst fascinerande industrihistoria som man som ingenjör inte kan gå förbi utan att förvånas över hur otroligt kraftfulla man var förr i tiden.

Den stora fördelen med att gå brevid rännan var att det var härligt platt och fin grusväg. Dock något tråkig eftersom det var en typisk skogsbolagsväg, det vill säga dragen med linjal rakt genom skogen.

Den stora nackdelen var alla mygg. Runt rännan var det ganska mycket träsk, eventuellt på grund av vattenspillet från rännan, och med dessa kommer såklart myggen. Nedre dalälven har ”unika mängder stickmygg” vilket var väldigt uppenbart. Vi skänker en särskild tanke till Naturvårdsverket som inte hade givit tillstånd till bekämpning av mygg runt Hedesunda.

Här upptäcker hustrun två saker, dels att myggen sticker genom kläderna utan problem, dels att hon är allergisk mot mygg, vilket resulterade i en svullen högerarm. Vi hade naturligtvis gott om allergimedicin med oss, vilket löste problemet. De delar av kroppen som vi hade bestrykt med djungelolja (ja, även håret) klarade sig dock utmärkt. Själv hade jag en fältskjorta modell 59 vilken de inte kom igenom. De försökte även sticka igenom mina kängor när vi stannade och åt middag, men de var inte riktigt så stora att de kom igenom lädret…

Solen började gå ned och vi kom fram till ett annat industrimonument, nämligen en av svenska kraftnäts kilovoltledningar som såg betydligt bättre ut i skymningen än bilden kan förmedla.

Efter en bit på rännvägen ledde leden in i ett skogsparti där vi fann spår av bäver.

Här var det tyvärr även ganska träskigt och stenigt och det började kännas att vi hade gått över tre mil samt att vi inte direkt är vana vid terrängmarscher, låren var rejält trötta när vi hade tagit oss igenom skogen och kom fram till checkpunkt fyra, där vi satte upp tältet på ett skogsmaskinspår mellan några träd och stenar, någon gång strax efter klockan 22.

gps-spår över etapp fyra

Med uppblåsbara lättviktsliggunderlag och riktiga sovsäckar blev natten mycket behaglig, och vi sov fram till sex då hustrun vaknade av att övriga vandrare gav sig av.

Frukost på frystorkad gröt, bryta, och iväg kvart över åtta efter att ha fyllt på vatten. Solen stod högt på himlen redan vid den tiden på dygnet och det var något av en pärs att ta sig iväg. Vi konstaterade efter ett tag att frukosten inte hade landat riktigt och att vi hade vätskebrist, så lärdomen blev att äta och dricka, sedan vänta någon timme innan man ger sig av.

Vandringen på etapp fem gick till huvudsak utmed timmerrännan, och var därmed lång, rak och solig, rännan går i princip i nord-sydlig riktning, så ju senare det blev på dagen desto mer sol fick man i nacken. Täta stopp med mycket drickande i skuggan var skönt, ända tills vi upptäcker att hustrun har gjort samma miss med sitt vätskesystem som jag gjorde första påfyllningen och alltså har tomt. Mitt system var fortfarande fullt, så det var ingen omedelbar panik, men vi valde ändå att fylla reservvattensäcken från rännan och skickade i ett par klortabletter. I samband med detta hittade jag en hyper funktion på min gps, man kan sätta igång ett stoppur och så mäter den sträckan man går under förfluten tid. Stoppuret var alltså till för att ha koll på när kloret hade hunnit verka.

gps-logg över etapp fem

Checkpunkt fem nåddes ungefär tio över elva dag två, och där fyllde vi på rejält med vatten, bytte strumpor och gick vidare. Vi behövde som tur var aldrig använda det skumma klorerade vattnet, mitt vatten räckte tills vi hade checkpunkten i synhåll.

Etapp sex gick genom friluftsområdet nära Hemlingby och vi började se spår av ungdomen i vindskydd, samt även joggare när vi kom upp på elljusspåren. Gott om mygg var det också, och det blev att ta fram allergitabletterna igen. Efter vi gått i mål strax före 15 konstaterade vi att vi enbart tog oss fram på ohejdad dumhet och envishet, mitt högra knä började göra ont någonstans på mitten, men inte så att det egentligen störde förmågan att ta sig fram. När vi var och handlade glass efter målgång kunde jag dock knappt stå på benet…

Framme i mål möttes vi av medaljutdelare, saft, och det samlade  pressuppbådet.

Sedan bestod resten av dagen av glass, taxi, hamburgertallrik, kollektivtrafik, sov en timme på tåget, hämta bilen, hämta sonen  i Enköpingstrakten, hem, och äntligen få sova vid 23.

Sammanfattningsvis så hade vi bra väder, jättetrevliga deltagare och funktionärer. Utrustningen höll och vi kom i mål som planerat. En helt klart lyckad tillställning med andra ord!

Leden i sig kunde ärligt talat varit roligare, enligt en postning på Utsidan är det ett av de tråkigaste avsnitten på hela leden som vi gick utmed. Troligtvis såg man mer av omgivningarna när den anlades en gång i tiden, men sedan har det avverkats och växt om vartannat.

Saker att förbättra:

  • Vi behöver mer terrängträning, har gått för mycket på asfalt och för lite i skogen för den här typen av vandring.
  • Låta frukosten landa innan man ger sig av.
  • Man måste kontrollera väldigt noga att vätskesystemen verkligen är fulla.
  • Möjligen kan man vilja ha ett vattenfilter istället för klortabletter  när det skall skaffas vatten i terrängen, då slipper man dessutom allt bös i vattnet.
  • En extra fältskjorta istället för en vanlig långärmad tröja, man kan ha två på sig om det blir kallt, det borde ha fungerat tillräckligt bra i kombination med regnjackan. Då hade dessutom hustrun kunnat dra den över sig när myggen anföll.

Saker som fungerade bra:

  • Våra ryggsäckar, Berghaus Vulcan, var utmärkta och vi märkte knappt att vi hade dem på oss. Ramen verkar dock slita något på tyget från insidan så där behöver vi ordna ett mellanlägg.
  • Vätskesystemen(när de var fulla :-)), fastsatta på bakre delen av ryggsäcken och med slangen framdragen. Något kort slang, men den räckte precis. Vi har konstaterat att om vi inte har dem med oss så dricker vi alldeles för lite.
  • Att hålla en lugn takt. Vi gick 3.2 km/h i snitt, och satsade på att gå under lång tid istället, vilket fungerade väldigt bra (vi kom ju fram, eller hur).
  • Att övningsgå tre mil i förväg för att känna på vikten och skala bort onödiga prylar. Under övningspasset gick vi med 8 kg mer utrustning var, det mesta visserligen vatten som vi använde under träningsmarschen, men det hade varit väldigt lätt att få med alldeles för mycket jox om vi inte hade provat först.

Bunkerturism

Posted in bilder, platser och resor on 2012-04-25 by Kristian

Den som har orkat läsa tidigare postningar kan ha märkt en viss dragning till fästningsturism…

En bit utanför Ottawa, i Carp, ligger regeringsbunkern, numera museum. Det som är mest intressant med den är antagligen att den är byggd som en gigantisk betongkub som överösts med oändliga mängder grus. Till skillnad mot de flesta ”atomsäkra” svenska befästningar är den alltså inte insprängd i urberget.

Arbetsmodellen av befästningen.

För att komma in i ledningscentralen så går man in genom ett ganska oansenligt garage som döljer ”inslaget” (eller tuben, eftersom det inte är ett berg…). Man måste levt gott på att det inte fanns spionsatelliter då den byggdes (1959-1962, sputnik skickades upp i slutet av 1957) eftersom konstruktionen utfördes helt öppet.

Garaget tjänstgör för närvarande som insamlingslokal för turistgrupper och utställningsområde för atombombsmodeller och detonationseffektskartor.

Genom åren hade ledningscentralen såklart upprustats en del, bland annat datoriserades den på 80-talet och i utställningarna finns en samling fina datorer.

Vad man kan konstatera är att det ser väldigt mycket ut som lumpen gör överallt annars, största skillnaden är att de har fyrkantsrör i sängarna istället för runda rör.

Nödutgången var en extra intressant feature. Man ser det inte på bilden, men det sitter en snett monterad lucka bakom vilken det finns ett grusfyllt schakt med en stege i. För att använda nödutgången drar man i en spak, luckan lossnar, och gruset rasar ned i en grop under utgången. Inte direkt lämpad för utrymningsövningar…

 

%d bloggare gillar detta: