Archive for the platser och resor Category

Restaurangbesök i juli 2012

Posted in allmänt grinande, mat och matlagning, platser och resor, samhällsinformation on 2012-07-12 by Kristian

Sinclair’s Steakhouse, Göteborg

Vi brukar normalt gå till Texas Longhorn när vi är i Göteborg, men nu var det dags att bryta trenden och testa något nytt, så det blev Sinclair’s Steakhouse. Jag åt en grillad hjortfilé, till det grönsaker, en weissbier, min kompis åt känguru, och som efterrätt tog vi Pecan Pie. Bra tillagat, kul med lite annorlunda kött i sortimentet.

Sinclair’s får fyra av fem vargar, vilket betyder att det är ett ställe vi kommer att gå till igen. Jag håller inte med GP om att det behövs mer salt, jag gillar inte salt mat och är snarare tacksam över att man har valt att inte lägga sig på övre kanten av salthalt. Det går faktiskt att salta mer själv om man vill, men det är rätt jobbigt att salta av för salt mat.

19 glas, Gamla stan, Stockholm

19 glas serverar en femrättersmeny, så man går dit, ger dem en klump pengar och äter. Skönt att slippa välja. Till denna rekommenderade den ytterst trevliga servitören två vinsorter som vi tog, ett vitt och ett rött.

Vi började med ostron, intressant för det hade vi inte provat innan. Sedan fortsatte det med rostade grönsaker, anka, ost, och som avrundning frukt med krämostsås. Bortsett från krämostsåsen, som smakade lite get, var allt utmärkt, och vinerna passade bra till maten.

Fem hungriga vargar av fem möjliga.

Gripen, Stallarholmen

En enligt min uppfattning ganska standardmässig sjökrog. Något höga priser, vilket väl får ursäktas av läget, de kan inte ha mycket business vintertid. Huvudrätterna var till största delen plankstek i olika former. Utöver priset så var största missen att köttet serverades väldigt well done. Har senaste 15 åren eller så vant mig vid att det snarare går åt andra hållet, och att de frågar hur man vill ha det. Prisnivån i kombination med hårdstekt kött drar ner betyget till två vargar, men läget lyfter tillbaks det till tre.

Prinsen, Stockholm

Jag beställde ”prinsens klassiska meny”, dvs toast skagen, biff rydberg och tryffel, mitt sällskap beställde fisk samt fiskgryta.

Det var ganska tydligt att det inte ansågs okej att ta en öl till min mat, något som annars borde vara rätt så klassisk till både toast skagen och fin-pytt.

Fiskätarna skulle ha vin, och lyckades inte få ett bra tips av servitören som istället började tjafsa, slutade med att de inte tog en hel flaska eftersom de inte fick smaka på vinet först, för servitören ansåg sig ha rätt. Han började dessutom tjafsa när vi hade ätit klart och frågade ”om det smakade bra” och ingen egentligen gav ett svar, vilket borde varit tecken nog på att det var kasst men inte tillräckligt för att orka bråka om det.

Min mat var överstekt och översaltad.

Att få hårdstekt kött på en landsortskrog kan nog anses vara förväntat, men inte på en finkrog inne i Stockholm

Sammanfattningen är otrevlig personal, dyrt, och mat som de skulle skämts för att servera på en vägkrog.

Totalbetyget blir fem döda rävar.

Original howling wolf photo CC BY-NC-SA 2.0 from http://www.flickr.com/photos/djbiesack/2262034100/

Original fox skin photo CC BY-SA 2.0 from  http://www.flickr.com/photos/smailtronic/1422566688/

Annonser

Halvclassic

Posted in promenader, sport on 2012-06-11 by Kristian

Så bar det iväg mot Gävle för att gå Halvclassic, 58 km på två dar. Varför? För att det finns där.

Den observante läsaren noterade att vi tränade genom att gå tre mil för några veckor sedan. Det resulterade i en del nedbantning av utrustningen så vi kom ned i mer behagliga nivåer. Bland annat så fick extravattnet stryka på foten, eftersom det skulle finnas vatten vid varje checkpoint. Det gav dock upphov till ett par intressanta situationer vilket vi återkommer till…

Att åka till Gävle med Upptåget visade sig vara ganska smidigt, två kuponger för SL zon C och 135 kronor SMS-biljett, sedan kommer man hela vägen till Gävle station. Vi konstaterade att man passerar Furuvik, vilket gör att det går att ta sig dit betydligt  enklare än att köra bil, så det kanske blir ett besök i sommar trots allt.

Gävle var fullt av apraka studenter som åkte runt på flak. Kanske inte såhär illa, men inte långt ifrån. Trots detta lyckades vi brotta oss fram till Texas Longhorn och äta en steak sandwich med efterrätt. Man måste ju ladda ordentligt.

På morgonen tog vi oss till friluftsfrämjandet och blev bussade till Hedesunda kyrka, en bit söder om Gävle. Först körde busschauffören fel och släppte av alla vid vad vi tror är skolan. Kanske inte så konstigt eftersom den är väldigt kyrkliknande. Kunde ju blivit intressant om det inte hade upptäckts i tid.

google streetview från Hedesunda skola

Väl framme på rätt ställe så blev vi utrustade med startkort, frystorkat och karta, och knatade iväg, kvart över åtta, ivrigt ätandes på resten av vår frukost.

Efter att ha klättrat fram på en smal vall med sly och lera kom vi till en rätt schysst väg.

gps-logg över etapp 1

Första etappen var i stort sett enbart väg, mycket skönt för oss som är vana vid att marschera på asfalt, och vi kom till checkpunkt 1 utan större problem runt 11-tiden på förmiddagen dag ett. Där fyllde vi på vatten i vätskesystemen, varefter vi gick bort en bit, och kokade vatten till lunchen. Sen gjorde vi som vi brukar, slog i vatten i påsarna, förslöt dem igen, och gick vidare.

Etapp två däremot var inte riktigt lika vilsam. Här var ledmarkeringarna tidvis osynliga och leden gick rakt igenom ett träsk som vi fick tjompa fram igenom.

Dock hittade vi ett superfint stenblock mitt på ett kalhygge som vi luftade fötterna och åt vår lunch på. Efter kalhygget kom ytterligare en sträcka härlig väg följd av klättring genom sten och skog som slet ganska hårt på benen.

Mitt på etapp två tog mitt vatten slut. Det visade sig att vätskesystemen kan luras och se fulla ut när de inte är det, om man inte är extra noggrann. Inget större problem dock, eftersom hustruns vätskesystem hade fyllts ordentligt, de tar tre liter styck.

gps-logg över etapp 2

Checkpoint nummer två låg vid en fin sjö, härlig utsikt och bra ställe att sätta sig att lufta fötterna på ett tag. Hit kom vi cirka 15.40 dag ett. Vi fyllde även på vatten ordentligt den här gången och laddade inför vandringen till checkpoint fyra där vi tänkte övernatta. Det officiella nattlägret låg på hälften, och för att över huvud taget få hem sonen innan skolan på måndagen så var vi tvugna att gå så kort sträcka som möjligt på söndag, tågförbindelserna från Gävle och vidare hem är inte helt lysande på helgerna.

På väg till nattlägret, dvs checkpoint tre, gick vi genom några hagar och hade en helbizarr upplevelse med ett par hästar som existerade i ett skjul.Vet inte riktigt varför det kändes mystiskt, men det gjorde det.

gps-logg för etapp tre

Etapp tre gick på blandat väg och skog, sista biten mot checkpointen var väg vilket var väldigt skönt.

Efter att ha checkat in på trean lite före klockan 18, fyllt upp vattnet ordentligt, och checkat ut från nattlägret gick vi vidare mot checkpoint fyra. Kort efter checkpoint tre var det vacker sjöutsikt och vi hittade ett par gåsfjädrar på vägen…

Steampunk-jetpack?

Discots skräck…

Etapp fyra gick till största delen utmed flottningsrännan från Hyttön till Karskär. Rännan är i sig ett imponerande byggnadsverk, slutförd på ett år av sjuhundra man. Vissa sträckor ser den totalt förfallen ut, men den sägs användas för att ta in vatten till Korsnäs industri, så man får väl anta att den är i resonabelt gott skick. I vilket fall som helst ett stycke ytterst fascinerande industrihistoria som man som ingenjör inte kan gå förbi utan att förvånas över hur otroligt kraftfulla man var förr i tiden.

Den stora fördelen med att gå brevid rännan var att det var härligt platt och fin grusväg. Dock något tråkig eftersom det var en typisk skogsbolagsväg, det vill säga dragen med linjal rakt genom skogen.

Den stora nackdelen var alla mygg. Runt rännan var det ganska mycket träsk, eventuellt på grund av vattenspillet från rännan, och med dessa kommer såklart myggen. Nedre dalälven har ”unika mängder stickmygg” vilket var väldigt uppenbart. Vi skänker en särskild tanke till Naturvårdsverket som inte hade givit tillstånd till bekämpning av mygg runt Hedesunda.

Här upptäcker hustrun två saker, dels att myggen sticker genom kläderna utan problem, dels att hon är allergisk mot mygg, vilket resulterade i en svullen högerarm. Vi hade naturligtvis gott om allergimedicin med oss, vilket löste problemet. De delar av kroppen som vi hade bestrykt med djungelolja (ja, även håret) klarade sig dock utmärkt. Själv hade jag en fältskjorta modell 59 vilken de inte kom igenom. De försökte även sticka igenom mina kängor när vi stannade och åt middag, men de var inte riktigt så stora att de kom igenom lädret…

Solen började gå ned och vi kom fram till ett annat industrimonument, nämligen en av svenska kraftnäts kilovoltledningar som såg betydligt bättre ut i skymningen än bilden kan förmedla.

Efter en bit på rännvägen ledde leden in i ett skogsparti där vi fann spår av bäver.

Här var det tyvärr även ganska träskigt och stenigt och det började kännas att vi hade gått över tre mil samt att vi inte direkt är vana vid terrängmarscher, låren var rejält trötta när vi hade tagit oss igenom skogen och kom fram till checkpunkt fyra, där vi satte upp tältet på ett skogsmaskinspår mellan några träd och stenar, någon gång strax efter klockan 22.

gps-spår över etapp fyra

Med uppblåsbara lättviktsliggunderlag och riktiga sovsäckar blev natten mycket behaglig, och vi sov fram till sex då hustrun vaknade av att övriga vandrare gav sig av.

Frukost på frystorkad gröt, bryta, och iväg kvart över åtta efter att ha fyllt på vatten. Solen stod högt på himlen redan vid den tiden på dygnet och det var något av en pärs att ta sig iväg. Vi konstaterade efter ett tag att frukosten inte hade landat riktigt och att vi hade vätskebrist, så lärdomen blev att äta och dricka, sedan vänta någon timme innan man ger sig av.

Vandringen på etapp fem gick till huvudsak utmed timmerrännan, och var därmed lång, rak och solig, rännan går i princip i nord-sydlig riktning, så ju senare det blev på dagen desto mer sol fick man i nacken. Täta stopp med mycket drickande i skuggan var skönt, ända tills vi upptäcker att hustrun har gjort samma miss med sitt vätskesystem som jag gjorde första påfyllningen och alltså har tomt. Mitt system var fortfarande fullt, så det var ingen omedelbar panik, men vi valde ändå att fylla reservvattensäcken från rännan och skickade i ett par klortabletter. I samband med detta hittade jag en hyper funktion på min gps, man kan sätta igång ett stoppur och så mäter den sträckan man går under förfluten tid. Stoppuret var alltså till för att ha koll på när kloret hade hunnit verka.

gps-logg över etapp fem

Checkpunkt fem nåddes ungefär tio över elva dag två, och där fyllde vi på rejält med vatten, bytte strumpor och gick vidare. Vi behövde som tur var aldrig använda det skumma klorerade vattnet, mitt vatten räckte tills vi hade checkpunkten i synhåll.

Etapp sex gick genom friluftsområdet nära Hemlingby och vi började se spår av ungdomen i vindskydd, samt även joggare när vi kom upp på elljusspåren. Gott om mygg var det också, och det blev att ta fram allergitabletterna igen. Efter vi gått i mål strax före 15 konstaterade vi att vi enbart tog oss fram på ohejdad dumhet och envishet, mitt högra knä började göra ont någonstans på mitten, men inte så att det egentligen störde förmågan att ta sig fram. När vi var och handlade glass efter målgång kunde jag dock knappt stå på benet…

Framme i mål möttes vi av medaljutdelare, saft, och det samlade  pressuppbådet.

Sedan bestod resten av dagen av glass, taxi, hamburgertallrik, kollektivtrafik, sov en timme på tåget, hämta bilen, hämta sonen  i Enköpingstrakten, hem, och äntligen få sova vid 23.

Sammanfattningsvis så hade vi bra väder, jättetrevliga deltagare och funktionärer. Utrustningen höll och vi kom i mål som planerat. En helt klart lyckad tillställning med andra ord!

Leden i sig kunde ärligt talat varit roligare, enligt en postning på Utsidan är det ett av de tråkigaste avsnitten på hela leden som vi gick utmed. Troligtvis såg man mer av omgivningarna när den anlades en gång i tiden, men sedan har det avverkats och växt om vartannat.

Saker att förbättra:

  • Vi behöver mer terrängträning, har gått för mycket på asfalt och för lite i skogen för den här typen av vandring.
  • Låta frukosten landa innan man ger sig av.
  • Man måste kontrollera väldigt noga att vätskesystemen verkligen är fulla.
  • Möjligen kan man vilja ha ett vattenfilter istället för klortabletter  när det skall skaffas vatten i terrängen, då slipper man dessutom allt bös i vattnet.
  • En extra fältskjorta istället för en vanlig långärmad tröja, man kan ha två på sig om det blir kallt, det borde ha fungerat tillräckligt bra i kombination med regnjackan. Då hade dessutom hustrun kunnat dra den över sig när myggen anföll.

Saker som fungerade bra:

  • Våra ryggsäckar, Berghaus Vulcan, var utmärkta och vi märkte knappt att vi hade dem på oss. Ramen verkar dock slita något på tyget från insidan så där behöver vi ordna ett mellanlägg.
  • Vätskesystemen(när de var fulla :-)), fastsatta på bakre delen av ryggsäcken och med slangen framdragen. Något kort slang, men den räckte precis. Vi har konstaterat att om vi inte har dem med oss så dricker vi alldeles för lite.
  • Att hålla en lugn takt. Vi gick 3.2 km/h i snitt, och satsade på att gå under lång tid istället, vilket fungerade väldigt bra (vi kom ju fram, eller hur).
  • Att övningsgå tre mil i förväg för att känna på vikten och skala bort onödiga prylar. Under övningspasset gick vi med 8 kg mer utrustning var, det mesta visserligen vatten som vi använde under träningsmarschen, men det hade varit väldigt lätt att få med alldeles för mycket jox om vi inte hade provat först.

Bunkerturism

Posted in bilder, platser och resor on 2012-04-25 by Kristian

Den som har orkat läsa tidigare postningar kan ha märkt en viss dragning till fästningsturism…

En bit utanför Ottawa, i Carp, ligger regeringsbunkern, numera museum. Det som är mest intressant med den är antagligen att den är byggd som en gigantisk betongkub som överösts med oändliga mängder grus. Till skillnad mot de flesta ”atomsäkra” svenska befästningar är den alltså inte insprängd i urberget.

Arbetsmodellen av befästningen.

För att komma in i ledningscentralen så går man in genom ett ganska oansenligt garage som döljer ”inslaget” (eller tuben, eftersom det inte är ett berg…). Man måste levt gott på att det inte fanns spionsatelliter då den byggdes (1959-1962, sputnik skickades upp i slutet av 1957) eftersom konstruktionen utfördes helt öppet.

Garaget tjänstgör för närvarande som insamlingslokal för turistgrupper och utställningsområde för atombombsmodeller och detonationseffektskartor.

Genom åren hade ledningscentralen såklart upprustats en del, bland annat datoriserades den på 80-talet och i utställningarna finns en samling fina datorer.

Vad man kan konstatera är att det ser väldigt mycket ut som lumpen gör överallt annars, största skillnaden är att de har fyrkantsrör i sängarna istället för runda rör.

Nödutgången var en extra intressant feature. Man ser det inte på bilden, men det sitter en snett monterad lucka bakom vilken det finns ett grusfyllt schakt med en stege i. För att använda nödutgången drar man i en spak, luckan lossnar, och gruset rasar ned i en grop under utgången. Inte direkt lämpad för utrymningsövningar…

 

Montréal, April 2012

Posted in bilder, platser och resor on 2012-04-24 by Kristian

Jag har varit på konferens i Montréal en vecka för att presentera en artikel. Det gick bra. Tyvärr glömde jag att trycka igång INSPELNINGEN på quicktime som jag proaktivt hade testat och dragit igång så det blev ingen inspelning…

Montréal visade sig vara supervarmt och superblött när vi kom dit för att sedan gå över i att bli superblött och lite lagom halvkallt, ungefär som en svensk höst.

Montréal är franskt. Väldigt franskt. Utom kulturen som är amerikansk. Resultatet blir franska skyltar och knepigt käk :-)

Förutom att konferera så kan man göra följande i Montréal:

  • bli väckt av kidsen som är på spring break. Eftersom nordamerikanska hotell är byggda av papper så hör man allt de gör OCH känner lukten av deras rakvatten. Eftersom det var kids så använde de väl cirka en flaska om dan – var.
  • äta mexikanskt.Vi gick till Mesa-14 två dar i rad och åt chilin (på bilden är det dock fajitas). Hyfsat kostnadseffektivt och väldigt gott. De lyckades dessutom skaka fram plats till oss trots att vi inte hade bokat och var 7 personer första gången och 6 personer andra gången.
  • äta poutine. Ja, det är ungefär så slemmigt som det ser ut, fast det smakar bättre. Kaffet var rackarns bra. Kan bero på att det var en timmes promenad till stället…
  • gå vilse i underjorden, fast det gick bra ändå. I Montréal har man gömt massor av butiker under marken.
  • Käka frukostar som innehåller fler kcal än man gör av med på en vecka



  • För-äta konferensfika innan frukosten så man inte skulle svimma av hunger på väg dit :-)
  • Föräta sig på konferensfika
  • Åka tunnelbana. De har gummihjul på tågen i Montréal, vilket fick mig att fundera över vinterdäck och däcksbyte, men de kör aldrig utomhus med tågen.
  • Putsa skorna med putsdukar från vad som måste vara vitamininstitutet i Schweiz

Broborg

Posted in promenader on 2011-07-08 by Kristian

Fornborgen Broborg ligger en bit hemifrån. Sist vi var dit så var det för att leta efter en geocache. Om jag minns rätt så var ledtråden ”haqre fgra”…

Sen vi var dit sist hade de byggt en bättre parkeringsplats, röjt bort rätt många törnbuskar, och släppt in får på området. Bortsett från den bizarrt tryckande värmen så var det med andra ord en rätt civiliserad promenad upp till toppen.

Broborg ligger mitt under inflygningen till Arlanda så vill man ha en lugn fikaplats och inte gillar flygplan är detta helt fel ställe.

På baksidan av berget ligger en källa som utbefolkningen påstås dricka brunn ur. Det förklarar i så fall bristen på folk i närheten, källan stod rätt still och det fanns knappt vatten till fåren. Dock var det en lagom promenad runt för att slippa gå samma väg tillbaks.

 

Sjökullarna vid Vada

Posted in bilder, platser och resor on 2011-06-23 by Kristian

När man har varit på Humlegårdens Ekolager för att fylla på maltförrådet så passerar man Sjökullarna vid Vada.

Dit kan man åka och fika. Antingen åker man bil och parkerar vid kyrkan, eller så tar man buss 666 till hållplats Vada kyrka.

Vada visade sig vara ett ganska populärt besöksmål, ungefär halva Stockholm var där, så man behöver vara tidig för att få plats.

Något som jag tycker är lite märkligt är att högarna i Vada inte är utgrävda, vilket annars verkar vara något av en sport i Uppland. Högarna i Uppsala åkte till exempel på rätt mycket stryk under 1800-talet, då de bland annat användes som underhållning vid en arkeologkonferens. Det vetenskapliga värdet i detta känns lite tveksamt, åtminstone om man hade samma konferenskultur då som nu.

Kullarna är täckta av typisk hagnatur, det var får till för några år sedan, men de var bortflyttade nu. Tittade man ned fann man både backsippor och jordgetingar.

 

Utsikten från högarna är god, man ser långvida och det behöver inte vara tråkigt när man väntar på att få klart vatten till maten.

Vi uppgraderade till ett Eta Solo gaskök kort efter den här turen, det går lite snabbare att koka vatten med ett sådant… Jägarköket är visserligen billigt och rätt effektivt för att vara spritkök, men det är mycket smidigare med gasol.

 

Drytech piggar alltid upp!

Vatten.

Posted in bilder, nörderier, platser och resor on 2011-06-12 by Kristian

Vatten är alltid roligt för barn, verkar det som.

På väg hem från Uddevalla hittade vi Norrkvarn och ”Barnens minikanal”. Kaffe till föräldrarna, plask till barnen, ett vinnande koncept.

För ingenjören finns det dessutom möjligheten att göra gigantiska flodvågor, om man är lite klurig…

%d bloggare gillar detta: