Archive for the promenader Category

Abisko – dag 2

Posted in autostitch, fotografi, natur, platser och resor, promenader, regn, sport, terjade bilder on 2012-09-15 by Kristian

Dag 2 i Abisko ägnade vi till största delen åt att ta oss uppför berget de har byggt bredvid turiststationen.

Man kan ta liften en bra bit upp vilket underlättar, har man med sig sitt STF-kort får man rabatt. Sedan är det bara att följa markeringarna och gå till toppen.

…fast riktigt så lätt var det förstås inte. Det var till exempel plaskblött, eftersom det hade varit tokregn tidigare i veckan, något som naturen verkade vilja fortsätta med.

Det blev plötslig fjällnatur uppe på berget, något som förstärktes av att vi tog liften upp och hamnade mitt i det.  Molnen hängde framför ögona och det var  allmänt kargt, blåsigt, och jobbigt att röra sig.

Ungefär halvvägs upp stannade vi och åt lunch innan vi fortsatte uppåt.

Sista biten upp mot toppen var rätt meckig, sista 200-300 metrarna eller så var i princip en stenhög med 45 graders vinkel att dra sig uppför, så det var rätt skönt när det var klart och man stod längst upp och kunde titta på regnet lite sådär extra nära.

Nedstigningen gick betydligt bättre – bortsett från att mitt knäinte gillade att gå nedför, men som vi sa när vi gjorde det, om det hade gått sönder mer så hade man säkert fått en helikoptertur och det kunde ju vara roligt det med :-)

Sveriges mest fotograferade motiv fångades på vägen ned i liften, och vi såg även två tappra ynglingar som gick nedför berget. Det verkade ta ungefär lika lång tid som att åka liften.

Middagen på turiststationen var lite sämre dag 2 än dag 1, ”grillbuffé”. Vi konstaterade dan efter att man antagligen skall gå bort till långtradarrestauranten i byn och äta, om det blir några fler resor hit upp.

Efter middagen tog vi en vända till hamnen och såg konstiga grejor, världens största barbiedocka?

Halvclassic

Posted in promenader, sport on 2012-06-11 by Kristian

Så bar det iväg mot Gävle för att gå Halvclassic, 58 km på två dar. Varför? För att det finns där.

Den observante läsaren noterade att vi tränade genom att gå tre mil för några veckor sedan. Det resulterade i en del nedbantning av utrustningen så vi kom ned i mer behagliga nivåer. Bland annat så fick extravattnet stryka på foten, eftersom det skulle finnas vatten vid varje checkpoint. Det gav dock upphov till ett par intressanta situationer vilket vi återkommer till…

Att åka till Gävle med Upptåget visade sig vara ganska smidigt, två kuponger för SL zon C och 135 kronor SMS-biljett, sedan kommer man hela vägen till Gävle station. Vi konstaterade att man passerar Furuvik, vilket gör att det går att ta sig dit betydligt  enklare än att köra bil, så det kanske blir ett besök i sommar trots allt.

Gävle var fullt av apraka studenter som åkte runt på flak. Kanske inte såhär illa, men inte långt ifrån. Trots detta lyckades vi brotta oss fram till Texas Longhorn och äta en steak sandwich med efterrätt. Man måste ju ladda ordentligt.

På morgonen tog vi oss till friluftsfrämjandet och blev bussade till Hedesunda kyrka, en bit söder om Gävle. Först körde busschauffören fel och släppte av alla vid vad vi tror är skolan. Kanske inte så konstigt eftersom den är väldigt kyrkliknande. Kunde ju blivit intressant om det inte hade upptäckts i tid.

google streetview från Hedesunda skola

Väl framme på rätt ställe så blev vi utrustade med startkort, frystorkat och karta, och knatade iväg, kvart över åtta, ivrigt ätandes på resten av vår frukost.

Efter att ha klättrat fram på en smal vall med sly och lera kom vi till en rätt schysst väg.

gps-logg över etapp 1

Första etappen var i stort sett enbart väg, mycket skönt för oss som är vana vid att marschera på asfalt, och vi kom till checkpunkt 1 utan större problem runt 11-tiden på förmiddagen dag ett. Där fyllde vi på vatten i vätskesystemen, varefter vi gick bort en bit, och kokade vatten till lunchen. Sen gjorde vi som vi brukar, slog i vatten i påsarna, förslöt dem igen, och gick vidare.

Etapp två däremot var inte riktigt lika vilsam. Här var ledmarkeringarna tidvis osynliga och leden gick rakt igenom ett träsk som vi fick tjompa fram igenom.

Dock hittade vi ett superfint stenblock mitt på ett kalhygge som vi luftade fötterna och åt vår lunch på. Efter kalhygget kom ytterligare en sträcka härlig väg följd av klättring genom sten och skog som slet ganska hårt på benen.

Mitt på etapp två tog mitt vatten slut. Det visade sig att vätskesystemen kan luras och se fulla ut när de inte är det, om man inte är extra noggrann. Inget större problem dock, eftersom hustruns vätskesystem hade fyllts ordentligt, de tar tre liter styck.

gps-logg över etapp 2

Checkpoint nummer två låg vid en fin sjö, härlig utsikt och bra ställe att sätta sig att lufta fötterna på ett tag. Hit kom vi cirka 15.40 dag ett. Vi fyllde även på vatten ordentligt den här gången och laddade inför vandringen till checkpoint fyra där vi tänkte övernatta. Det officiella nattlägret låg på hälften, och för att över huvud taget få hem sonen innan skolan på måndagen så var vi tvugna att gå så kort sträcka som möjligt på söndag, tågförbindelserna från Gävle och vidare hem är inte helt lysande på helgerna.

På väg till nattlägret, dvs checkpoint tre, gick vi genom några hagar och hade en helbizarr upplevelse med ett par hästar som existerade i ett skjul.Vet inte riktigt varför det kändes mystiskt, men det gjorde det.

gps-logg för etapp tre

Etapp tre gick på blandat väg och skog, sista biten mot checkpointen var väg vilket var väldigt skönt.

Efter att ha checkat in på trean lite före klockan 18, fyllt upp vattnet ordentligt, och checkat ut från nattlägret gick vi vidare mot checkpoint fyra. Kort efter checkpoint tre var det vacker sjöutsikt och vi hittade ett par gåsfjädrar på vägen…

Steampunk-jetpack?

Discots skräck…

Etapp fyra gick till största delen utmed flottningsrännan från Hyttön till Karskär. Rännan är i sig ett imponerande byggnadsverk, slutförd på ett år av sjuhundra man. Vissa sträckor ser den totalt förfallen ut, men den sägs användas för att ta in vatten till Korsnäs industri, så man får väl anta att den är i resonabelt gott skick. I vilket fall som helst ett stycke ytterst fascinerande industrihistoria som man som ingenjör inte kan gå förbi utan att förvånas över hur otroligt kraftfulla man var förr i tiden.

Den stora fördelen med att gå brevid rännan var att det var härligt platt och fin grusväg. Dock något tråkig eftersom det var en typisk skogsbolagsväg, det vill säga dragen med linjal rakt genom skogen.

Den stora nackdelen var alla mygg. Runt rännan var det ganska mycket träsk, eventuellt på grund av vattenspillet från rännan, och med dessa kommer såklart myggen. Nedre dalälven har ”unika mängder stickmygg” vilket var väldigt uppenbart. Vi skänker en särskild tanke till Naturvårdsverket som inte hade givit tillstånd till bekämpning av mygg runt Hedesunda.

Här upptäcker hustrun två saker, dels att myggen sticker genom kläderna utan problem, dels att hon är allergisk mot mygg, vilket resulterade i en svullen högerarm. Vi hade naturligtvis gott om allergimedicin med oss, vilket löste problemet. De delar av kroppen som vi hade bestrykt med djungelolja (ja, även håret) klarade sig dock utmärkt. Själv hade jag en fältskjorta modell 59 vilken de inte kom igenom. De försökte även sticka igenom mina kängor när vi stannade och åt middag, men de var inte riktigt så stora att de kom igenom lädret…

Solen började gå ned och vi kom fram till ett annat industrimonument, nämligen en av svenska kraftnäts kilovoltledningar som såg betydligt bättre ut i skymningen än bilden kan förmedla.

Efter en bit på rännvägen ledde leden in i ett skogsparti där vi fann spår av bäver.

Här var det tyvärr även ganska träskigt och stenigt och det började kännas att vi hade gått över tre mil samt att vi inte direkt är vana vid terrängmarscher, låren var rejält trötta när vi hade tagit oss igenom skogen och kom fram till checkpunkt fyra, där vi satte upp tältet på ett skogsmaskinspår mellan några träd och stenar, någon gång strax efter klockan 22.

gps-spår över etapp fyra

Med uppblåsbara lättviktsliggunderlag och riktiga sovsäckar blev natten mycket behaglig, och vi sov fram till sex då hustrun vaknade av att övriga vandrare gav sig av.

Frukost på frystorkad gröt, bryta, och iväg kvart över åtta efter att ha fyllt på vatten. Solen stod högt på himlen redan vid den tiden på dygnet och det var något av en pärs att ta sig iväg. Vi konstaterade efter ett tag att frukosten inte hade landat riktigt och att vi hade vätskebrist, så lärdomen blev att äta och dricka, sedan vänta någon timme innan man ger sig av.

Vandringen på etapp fem gick till huvudsak utmed timmerrännan, och var därmed lång, rak och solig, rännan går i princip i nord-sydlig riktning, så ju senare det blev på dagen desto mer sol fick man i nacken. Täta stopp med mycket drickande i skuggan var skönt, ända tills vi upptäcker att hustrun har gjort samma miss med sitt vätskesystem som jag gjorde första påfyllningen och alltså har tomt. Mitt system var fortfarande fullt, så det var ingen omedelbar panik, men vi valde ändå att fylla reservvattensäcken från rännan och skickade i ett par klortabletter. I samband med detta hittade jag en hyper funktion på min gps, man kan sätta igång ett stoppur och så mäter den sträckan man går under förfluten tid. Stoppuret var alltså till för att ha koll på när kloret hade hunnit verka.

gps-logg över etapp fem

Checkpunkt fem nåddes ungefär tio över elva dag två, och där fyllde vi på rejält med vatten, bytte strumpor och gick vidare. Vi behövde som tur var aldrig använda det skumma klorerade vattnet, mitt vatten räckte tills vi hade checkpunkten i synhåll.

Etapp sex gick genom friluftsområdet nära Hemlingby och vi började se spår av ungdomen i vindskydd, samt även joggare när vi kom upp på elljusspåren. Gott om mygg var det också, och det blev att ta fram allergitabletterna igen. Efter vi gått i mål strax före 15 konstaterade vi att vi enbart tog oss fram på ohejdad dumhet och envishet, mitt högra knä började göra ont någonstans på mitten, men inte så att det egentligen störde förmågan att ta sig fram. När vi var och handlade glass efter målgång kunde jag dock knappt stå på benet…

Framme i mål möttes vi av medaljutdelare, saft, och det samlade  pressuppbådet.

Sedan bestod resten av dagen av glass, taxi, hamburgertallrik, kollektivtrafik, sov en timme på tåget, hämta bilen, hämta sonen  i Enköpingstrakten, hem, och äntligen få sova vid 23.

Sammanfattningsvis så hade vi bra väder, jättetrevliga deltagare och funktionärer. Utrustningen höll och vi kom i mål som planerat. En helt klart lyckad tillställning med andra ord!

Leden i sig kunde ärligt talat varit roligare, enligt en postning på Utsidan är det ett av de tråkigaste avsnitten på hela leden som vi gick utmed. Troligtvis såg man mer av omgivningarna när den anlades en gång i tiden, men sedan har det avverkats och växt om vartannat.

Saker att förbättra:

  • Vi behöver mer terrängträning, har gått för mycket på asfalt och för lite i skogen för den här typen av vandring.
  • Låta frukosten landa innan man ger sig av.
  • Man måste kontrollera väldigt noga att vätskesystemen verkligen är fulla.
  • Möjligen kan man vilja ha ett vattenfilter istället för klortabletter  när det skall skaffas vatten i terrängen, då slipper man dessutom allt bös i vattnet.
  • En extra fältskjorta istället för en vanlig långärmad tröja, man kan ha två på sig om det blir kallt, det borde ha fungerat tillräckligt bra i kombination med regnjackan. Då hade dessutom hustrun kunnat dra den över sig när myggen anföll.

Saker som fungerade bra:

  • Våra ryggsäckar, Berghaus Vulcan, var utmärkta och vi märkte knappt att vi hade dem på oss. Ramen verkar dock slita något på tyget från insidan så där behöver vi ordna ett mellanlägg.
  • Vätskesystemen(när de var fulla :-)), fastsatta på bakre delen av ryggsäcken och med slangen framdragen. Något kort slang, men den räckte precis. Vi har konstaterat att om vi inte har dem med oss så dricker vi alldeles för lite.
  • Att hålla en lugn takt. Vi gick 3.2 km/h i snitt, och satsade på att gå under lång tid istället, vilket fungerade väldigt bra (vi kom ju fram, eller hur).
  • Att övningsgå tre mil i förväg för att känna på vikten och skala bort onödiga prylar. Under övningspasset gick vi med 8 kg mer utrustning var, det mesta visserligen vatten som vi använde under träningsmarschen, men det hade varit väldigt lätt att få med alldeles för mycket jox om vi inte hade provat först.

Broborg

Posted in promenader on 2011-07-08 by Kristian

Fornborgen Broborg ligger en bit hemifrån. Sist vi var dit så var det för att leta efter en geocache. Om jag minns rätt så var ledtråden ”haqre fgra”…

Sen vi var dit sist hade de byggt en bättre parkeringsplats, röjt bort rätt många törnbuskar, och släppt in får på området. Bortsett från den bizarrt tryckande värmen så var det med andra ord en rätt civiliserad promenad upp till toppen.

Broborg ligger mitt under inflygningen till Arlanda så vill man ha en lugn fikaplats och inte gillar flygplan är detta helt fel ställe.

På baksidan av berget ligger en källa som utbefolkningen påstås dricka brunn ur. Det förklarar i så fall bristen på folk i närheten, källan stod rätt still och det fanns knappt vatten till fåren. Dock var det en lagom promenad runt för att slippa gå samma väg tillbaks.

 

Sunnersta

Posted in bilder, promenader on 2011-05-22 by Kristian

Sommaren är här och vi har bestämt att vi skall ut och gå på något nytt ställe varje helg vi är hemma, istället för att sitta och mögla, så idag for vi till Sunnersta och promenerade en bit på Uppsalaåsen.

Precis vid parkeringen är det ett gigantiskt hål i åsen. Enligt skyltar uppe på åsen beror det på att förr låg vägen på åsen, numera ligger åsen på vägen, dvs man använde den för att bredda landsvägen.

En ganska lagom ”naturstig” utmärkt med röda stolpar går från friluftsfrämjandets stuga i en tre kilometer lång slinga tillbaks till parkeringen, som man ser på vårt GPS-spår. Bakgrundsbilden är från Openstreetmap.

Att leta efter pinnarna och försöka läsa kartan var utmärkt sysselsättning för sonen.

Efter ungefär halva vägen satte vi oss att äta, det syns som ett kråkbo på gps-spåret på kartan. Eftersom vi inte hade några skedar med oss på grund av ryggsäcksbyte fick vi bygga spatlar av en pinne. Blandar man drytechen lite torrare än vanligt så går det utmärkt att äta ändå.

Mitt på åsen ligger en fornborg. Man skall komma ihåg att landhöjningen har lagt på sådär 40-50 meter på höjden och att det var sjöfart upp till Östra Aros via Långhundaleden förr. Det är inte vidare mycket kvar av borgen, men med hjälp av skyltningen kan man åtminstone hitta delar av den…

Nästan på slutet av slingan, precis ovanför grusgropen, finns en skidbacke med ett starttorn som man kan klätta upp och titta på utsikten från.

Mörby Slottsruin

Posted in promenader on 2010-07-26 by Kristian

Mörby Slottsruin ligger en bit hemifrån, så vi tog oss dit för att få en promenad och fika lite.

Man kan parkera bilen vid Fasterna kyrka, sedan är det ungefär en kilometer promenad till ruinen. Normalt är det blött och geggigt, men i år har det ju torkat lite, så det var en ganska behaglig promenad ner.

Även här har det dykt upp kor sen sist. Allmänt verkar det som om det är fler folk som har kor i år än tidigare.

Ruinen i sig är inte så spännande, framför allt kan man inte gå in i den på grund av rasrisk. Detta verkar dock inte hindra Ungdomen från den närliggande skolan (där min kusin gick en gång i tiden) som påstås ta sig dit för att göra det som ungdomen gör.

Hjälstaviken runt

Posted in bilder, promenader on 2010-07-23 by Kristian

Den som har tillbringat alldeles för mycket tid på Naturhistoriska Museet i Göteborg vet att det finns ett diorama över Hjälstaviken där, med kommentaren att någon sorts svanar hade överlevt där i början på 1900-talet.

Hjälstaviken är fortfarande ett populärt ställe för allehanda fågelskåderi, men det är inte därför vi var där, utan syftet var att marschträna.

Man skall inte vara rädd för kor om man skall gå runt Hjälstaviken, ängarna används traditionellt som sommarbete för ungdjur och köttdjur, och de är väldigt nyfikna av sig.

Video from Hjälstaviken, Sweden, originally uploaded by K.Wiklund.

Vi har gått utmed västsidan tidigare, där har man byggt ett fågeltorn, så det finns hyfsad väg en bra bit, rent av framkomlig med barnvagnar och rullstolar om man så vill. Då gick vi till och från Hjälstaviken också, så vi valde att inte ta hela varvet runt, utan nöjde oss med att stryka utmed kanten.

Det fick alltså bli östsidan och runt den här gången. Östsidan är dock betydligt mindre välskött, det finns spångar och stolpar, men de kan vara riktigt svårhittade. Stigen följer (surprise, surprise…) inte heller kartan utan har flyttat sig under åren som har gått.

Det finns annat djurliv också, efter vi hade klättrat oss igenom ytterligare en flock kor såg vi en troligtvis skabbig räv som jagades av en kviga.

Video from Hjälstaviken, Sweden, originally uploaded by K.Wiklund.

Naturen är väldigt varierande kring Hjälstaviken, man rör sig genom betesmarker, ängar, gamla ekskogar, så det är ganska mycket att titta på.

En flock ankor hann fly ut ur en liten bukt innan jag fick en bra bild på dem.

Stora delar av leden på östsidan var på spång, det vore intressant att gå här när det är högt vattenstånd. Nu har det ju varit torka sedan före midsommar, ungefär en månad.


Efter att ha fikat fortsatte vi neråt och hamnade på en ganska lång spång genom vassen vid Hjälstavikens utlopp.

Det växte någon sorts konstiga pods mellan all vass. Det kan vara normala frökapslar, men det är precis lika sannolikt att det är en muterad vass som kommer att bryta sig fri och ta över jorden.

Efter ungefär halva spången kommer man till inloppet, vi funderade över om det hade varit roligt att köra sån där träskbåt med luftpropeller där.

Efter bron minskar vassmängden betydligt och det dyker upp ett antal bänkar. Teorin är att folk åker till den så kallade Parnassen, tidigare del av slottsparken i Ekolsund, och går ut en bit för att se naturen.

Att Parnassen är odlad märks tydligt när man kommer dit, det är en helt annan typ av växtlighet, mycket ekar, och träden står i rader. Tyvärr är den ganska förfallen och bebos av uppenbara monster.

Vägen ut från Parnassen tillbaks till vår utgångspunkt Hårby karakteriserades av ”attackflyg”, det var väldigt mycket bitska insekter i luften. Även fågelskådartätheten ökade, och vill man inte träffa folk är detta definitivt fel sida av sjön.

I takt med att civilisationen nåddes minskade mängden intressant natur, stigen gick över i en grusgång, och svärmor mötte upp vid parkeringen efter ett telefonsamtal.

Total sträcka cirka 8.3 km och bara fem minuter längre än beräknade tre timmar.

betongfallos

Posted in allmänt grinande, bilder, natur, promenader with tags on 2009-10-16 by Kristian

betong, originally uploaded by K.Wiklund.

Något jag har funderat över är varför mänskligheten är så fruktansvärt förtjust i betong.

Man bor i den. Man kör på den. Man förvarar vatten i den. Många bra saker.

Men, har inte vår förälskelse i betong gått lite väl långt när man ställer en blå betongfallos mitt i en i övrigt rätt så fin park?

Vad har fått någon att tro att parkupplevelsen blir bättre om man baxar dit en klump cement?

%d bloggare gillar detta: