Julkalender 2012 – 21 december

Efter ett tag blir det jobbigt att köra till grusgropen hela tiden. Då är det tur att man har en öppen spis hemma.

 

Legokalender 2012 – 18 december

Dags att slå in julklappar. En påle är alltid uppskattad.

 

Julkalender 2012 – 17 december

Mumien brevbombar Slayerns brevlåda.

 

Legokalender 2012 – 16 december

och här gör vi paus i sändningen för att visa vad skådespelarna tycker om Legos val av luckinnehåll idag.

 

Legokalender 2012 – Lucka 14

 

 

 

 

 

 

 

Legokalender 2012 – 13 december

”Vad gör han med den stackars valpen!? Fort! Vi måste rädda den!”

”Vilken tur att jag hade det här kakfatet med mig!”

Italienska panoramor

 

(Klicka för större bilder)

Pompeii, Amfiteater:

 

Pompeii, interiörer:

Pompeii, torgbadet:

 

Pompeii, “the house of the tragic poet”:

Pompeii, utsikt över staden i riktning mot det moderna Pompei:

Pompeii, basilica:

Rom, Fontana del Fiocco, Villa Borghese:

Rom, Terme di Caracalla:

Vatikanen, Petersplatsen:

Rom, Castel Sant’Angelo:

Rom, Piazza del Popolo:

Rom, Fontana di Trevi:

Rom, Hadrianus tempel:

Rom, Circus Maximus och Palantinen

Rom, Colosseum:

Abisko – dag 3

Dag tre i Abisko var vi fortfarande ganska sega efter bergsklättringen dag två, så vi slackade ett tag på morgonen, och tog sedan en långsam promenad till Abisko Östra för att handla lite färdkost till tågresan hem.

På väg dit passerade vi vad vi tror var en fransk gymnasieklass-ekvivalent, de hade väldigt mycket grejor, väldigt bråttom och var klädda i stadskläder inklusive gummiskor. Ganska många av dem såg ut som om de hade botats från friluftsliv för all framtid.

Abisko Östra byggdes om för fullt, man har förlängt malmtågen och behöver större stationer, så där fanns massor av kul grejor att titta på. En rälsad grävmaskin och vad man nog får beskriva som intressant räls, till exempel…

Abisko Östras stationshus öppnades 1913 och innehöll då en transformatorstation för att kunna elektrifiera malmbanan.

Ica Lapporten hade stora arga skyltar som förbjuder ryggsäckar i butiken, så vi handlade inte där. Istället gick vi över till Mackåmat och åt mjukglass, samt konstaterade att det nog är hit man skall gå om man skall äta färdiglagat i Abisko, det såg helt okej ut och man kunde välja vad man vill ha att äta…

Resten av dan fram tills tåget gick fördrevs med läsning och datande över en pilsner/cola på turiststationen. Vi passade också på att skaffa lite torrfoder från Blå Band som vi inte har provat innan, att äta på tåget, turiststationen har kokvattenkran, så det var bara att fylla på och ta med sig. Svamprisotton visade sig vara riktigt bra så den kommer vi nog att skaffa mer av, om den finns kvar när vi har ätit slut på vårt norska.

Tåget kom, med regnet, strax efter 17. När vi går ombord upptäcker vi att toaletterna i vår vagn är trasiga, vilket senare visade sig ge upphov till en intressant manöver.

Den här gången var vi lite mer förberedda på storleken på hytten och lyckades i stort sett stuva undan allt onödigt efter en massa klättrande, samtidigt som det nödvändiga gick att få tag i relativt lätt. Dessutom fick vi ett bord, så det gick både att äta och spela Minecraft utan större problem.

Konstigt nog så fanns det en extra, låst, vagn med på tåget, upptäckte vi när vi skulle längst bak i tåget och titta. Vi tyckte att det var lite kasst att de inte hade kopplat in den istället för vår som inte har toaletter.

Ungefär kvart i åtta (eller ”läggdags” som jag kallade det i min reklamation till SJ) knackade konduktören på dörren och ville flytta alla i vår vagn till den tidigare låsta vagnen eftersom det stinker avlopp i vår vagn. Enligt honom så kunde vi inte flyttat in där omedelbart eftersom de inte visste att det var jätte-jätte-fel på vår vagn, något som jag vill påstå är skitsnack av pansarkryssarproportioner, man tar inte med en extra vagn bara för att det är bra att ha.

Så vi fick ta vårt jox och flytta, tack för det.

Nästa gång, om det blir fler Abiskoresor, så tar vi inrikesflyget till Kiruna. Det kostar ungefär 1500:- extra och man spar över ett dygns resande (10 timmar jämört med 38 timmar)  samt slipper åka med serviceföretaget SJ.

Bunkerturism

Den som har orkat läsa tidigare postningar kan ha märkt en viss dragning till fästningsturism…

En bit utanför Ottawa, i Carp, ligger regeringsbunkern, numera museum. Det som är mest intressant med den är antagligen att den är byggd som en gigantisk betongkub som överösts med oändliga mängder grus. Till skillnad mot de flesta ”atomsäkra” svenska befästningar är den alltså inte insprängd i urberget.

Arbetsmodellen av befästningen.

För att komma in i ledningscentralen så går man in genom ett ganska oansenligt garage som döljer ”inslaget” (eller tuben, eftersom det inte är ett berg…). Man måste levt gott på att det inte fanns spionsatelliter då den byggdes (1959-1962, sputnik skickades upp i slutet av 1957) eftersom konstruktionen utfördes helt öppet.

Garaget tjänstgör för närvarande som insamlingslokal för turistgrupper och utställningsområde för atombombsmodeller och detonationseffektskartor.

Genom åren hade ledningscentralen såklart upprustats en del, bland annat datoriserades den på 80-talet och i utställningarna finns en samling fina datorer.

Vad man kan konstatera är att det ser väldigt mycket ut som lumpen gör överallt annars, största skillnaden är att de har fyrkantsrör i sängarna istället för runda rör.

Nödutgången var en extra intressant feature. Man ser det inte på bilden, men det sitter en snett monterad lucka bakom vilken det finns ett grusfyllt schakt med en stege i. För att använda nödutgången drar man i en spak, luckan lossnar, och gruset rasar ned i en grop under utgången. Inte direkt lämpad för utrymningsövningar…

 

Montréal, April 2012

Jag har varit på konferens i Montréal en vecka för att presentera en artikel. Det gick bra. Tyvärr glömde jag att trycka igång INSPELNINGEN på quicktime som jag proaktivt hade testat och dragit igång så det blev ingen inspelning…

Montréal visade sig vara supervarmt och superblött när vi kom dit för att sedan gå över i att bli superblött och lite lagom halvkallt, ungefär som en svensk höst.

Montréal är franskt. Väldigt franskt. Utom kulturen som är amerikansk. Resultatet blir franska skyltar och knepigt käk :-)

Förutom att konferera så kan man göra följande i Montréal:

• bli väckt av kidsen som är på spring break. Eftersom nordamerikanska hotell är byggda av papper så hör man allt de gör OCH känner lukten av deras rakvatten. Eftersom det var kids så använde de väl cirka en flaska om dan – var.
• äta mexikanskt.Vi gick till Mesa-14 två dar i rad och åt chilin (på bilden är det dock fajitas). Hyfsat kostnadseffektivt och väldigt gott. De lyckades dessutom skaka fram plats till oss trots att vi inte hade bokat och var 7 personer första gången och 6 personer andra gången.
• äta poutine. Ja, det är ungefär så slemmigt som det ser ut, fast det smakar bättre. Kaffet var rackarns bra. Kan bero på att det var en timmes promenad till stället…
  
• gå vilse i underjorden, fast det gick bra ändå. I Montréal har man gömt massor av butiker under marken.
• Käka frukostar som innehåller fler kcal än man gör av med på en vecka

  
  
  

• För-äta konferensfika innan frukosten så man inte skulle svimma av hunger på väg dit :-)
  
• Föräta sig på konferensfika
  
• Åka tunnelbana. De har gummihjul på tågen i Montréal, vilket fick mig att fundera över vinterdäck och däcksbyte, men de kör aldrig utomhus med tågen.
  
• Putsa skorna med putsdukar från vad som måste vara vitamininstitutet i Schweiz